Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det sjunde Platonbrevet och Erosdialogerna. Av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 SVEN LÖNBORG
vara gudomen kär och att — om det eljest är någon människa
förunnat — varda odödlig».
Platon säger ju nu med klara ord, att han här pekar på vad
som är mysteriets högsta grad, vad som är den högsta
sanningen. Och han har alltså här gjort det försök, som han
drömmer om i det sjunde brevet, att i ord kunna ge uttryck
åt denna sanning, och därigenom för människorna sprida ljus
över tillvaron. Han har vidare noga tagit sig till vara för de faror,
som ett sådant försök enligt hans mening skulle kunna
innebära. För »de få, som äro i stånd att leta sig fram till
sanningen med ledning av endast en antydan», pekar Diotima på
den väg, som leder till det slutliga målet, upplevelsen av det
gudomliga. Men alla de andra, de »obildade och oinvigda»,
som antingen skulle få förakt för filosofien eller bli uppblåsta
över att ha blivit invigda i de högsta sanningarna, avvisar Platon
genast på sitt vanliga ironiska sätt. Det Diotima säger är ju
fantasier, som varken Platon eller ens Sokrates hittat på. Det
har intet filosofiskt värde, och det hela är ju så o vederhäftigt
som det kan vara. En Svärmare berättar för Platons broder
Glaukon om vad en annan Svärmare har berättat för honom
om vad Sokrates skall ha berättat om en svärmerska!
När Platon skrev det sjunde brevet, hade han ännu ej gjort
något försök att i skriftlig form uttala sig om de högsta
sanningarna. I Symposion har han gjort försöket. Denna dialog
måste alltså vara skriven senare än det sjunde brevet. Då detta
brev är skrivet först en tid efter Dions död (353), så måste alltså
enligt min mening Symposion vara skriven under något av de
sista fem åren före Platons död.
Om detta är riktigt, så hava vi alltså att betrakta denna
enastående dikt som filosofens stora slutgiltiga uppgörelse med de
livsproblem, som bilda det innersta i hans filosofi. Överallt i
de äldre dialogerna har han i rättrådigheten funnit det klaraste
uttrycket för detta innersta. I Faidros har han upptäckt Eros.
Starkare än förr har han känt omöjligheten att på teoretisk
väg komma fråm till livssanningarna, omöjligheten för en
människa att lära ut sådana sanningar. Var och en måste i sitt
eget inre söka det levande vattnets flöden. Och den rätte
läraren är den, som i likhet med Sokrates genom sitt umgänge och
sin verksamhet kan hos sina lärjungar väcka till liv denna
gudomliga Eros, denna längtan att finna dessa förborgade brunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
