Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det sjunde Platonbrevet och Erosdialogerna. Av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SJUNDE PLATONBREVET OCH EROSDIALOGERNA 465
det dröjde ej länge, förrän den störtade styrelsen kom att té
sig som klart guld i jämförelse med den nya. Det gick så långt,
att de en gång till och med befallde Sokrates, en av mina äldre
vänner, som jag ej tvekar att kalla för den rättrådigaste i vår
tid, att jämte några andra gå till en borgare för att fängsla och
släpa honom till döden. De ville därmed få honom till sin
med-brottsling. Men han vägrade att lyda och göra sig delaktig i
deras brott, oaktat han därmed utsatte sig för att själv bli dödad.
När jag såg sådana skändligheter, så drog jag mig alldeles
tillbaka från hela eländet.
Då emellertid kort därefter de trettio störtades och den gamla
författningen återställdes, greps jag åter, ehuru ej så starkt som
förut, av lust att beträda statsmannabanan. Även under denna
styrelse skedde visserligen mycket, som man måste ogilla,
framför allt att den understundom utkrävde allt för stränga straff
på de störtade motståndarna. Men det måste dock erkännas,
att de som kommo hem från landsflykten i de flesta fall
ådagalade stor måttfullhet.
Nu fogade emellertid ett olyckligt öde, att några av de
makthavande drogo min vän Sokrates inför rätta och anklagade
honom för gudlöshet. Och domarna förklarade honom skyldig
och dömde honom till döden — och dock var det just han, som
hade vägrat att vara med om att släpa bort en av deras vänner
till döden på en tid, då de själva levde i landsflykt och olycka.
Sådana voro de nya makthavarna och den nya regeringen.
Och ju äldre jag blev,> och ju mer jag såg av allt, desto mera
tveksam blev jag, om jag verkligen borde ägna mig åt någon
praktisk politisk verksamhet. Jag upphörde visserligen icke att
tänka över på vad sätt vårt samhälle skulle kunna förbättras,
men jag ville för egen del vänta med att ingripa tills ett lägligt
tillfälle erbjöd sig. Till sist kom jag emellertid till den
övertygelsen, att alla nutida samhällen utan undantag äro illa styrda;
lag och rätt äro i ett sådant läge, att de ej kunna hjälpas annat
än genom ett rent under. Och jag måste säga mig själv, att
det icke finnes någon annan väg till hälsa, varken för stater
eller enskilda, än den sanna filosofien. Människorna skola aldrig
— så sade jag mig — få ett slut på sitt elände, förrän antingen
de sanna filosoferna få makten, eller också de, som inneha
makten i samhället, på grund av något gudomligt ingripande bli
sanna filosofer».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
