Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det sjunde Platonbrevet och Erosdialogerna. Av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 SVEN LÖNBORG
sätt. Man kan sålunda enligt min mening icke komma ifrån
den slutsatsen, att Faidros måste vara skriven före Symposion^
och att de båda Erostalen i denna senare dialog måste fattas
som en fortsättning och korrigering av talen i Faidros. Med
sin vanliga konst undviker Platon emellertid att direkt omnämna
den föregående dialogen. När han sålunda vill korrigera det i
denna dialog vunna resultatet, att Eros är en gud, så låter han
Sokrates vända sig icke direkt till Faidros utan till Agaton, som
emellertid blott upprepat vad Faidros strax förut hade sagt om
Eros. Men det är uppenbart, att när Platon här låter Sokrates
säga, att han en gång förr — innan Diotima lärde honom
något bättre — hade talat om Eros som en gud, så
förutsätter detta, att Platon verkligen i någon dialog, som skrivits
före Symposion, måste ha låtit Sokrates på detta sätt uttala sig
om Eros. Denna föregående dialog kan då icke gärna vara
någon annan än Faidros. Platon har alltså ej känt sig fullt
tillfredsställd med den framställning av Eros, som han genom
Sokrates givit i denna dialog, vilken alltså torde böra betraktas
som det första omedelbara uttrycket för den livserfarenhet, den
upplevelse av Eros’ makt, som sedan fick sin fullt utvecklade
konstnärliga form i Symposion.
Men från vilken period i Platons liv härleda sig na de båda
Erosdialogerna? Det förefaller mig som man härom skulle kunna
sluta åtskilligt av vad Platon själv säger i det sjunde brevet,
där han några år före sin död ger oss konturerna av sin egen
utvecklingshistoria.
»I min ungdom — så berättar här Platon — hade jag beslutat
mig för statsmannabanan. Men just då inträffade en stor
förändring i vår stats styrelse. Man hade i många kretsar varit
missnöjd med vårt statsskick, och följden därav var, att man gjorde
en statskupp. I spetsen för regeringen trädde nu 51 män, av
vilka elva i staden och tio i Pireus skulle ansvara för
ordningen, och de övriga trettio förde regeringen med oinskränkt
myndighet. Bland dessa hade jag vänner och släktingar, som
nu uppmanade mig att taga del i styrelsen. Jag var då ung:
och det bör därför ej förvåna att jag var fylld av hopp, att de
nya makthavarna skulle leda samhället i enlighet med
rättrådighetens grundsatser. Men jag fick erfara raka motsatsen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
