Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det sjunde Platonbrevet och Erosdialogerna. Av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 SVEN LÖNBORG
Längre fram i brevet berättar Platon om sina resor till
Sicilien och om sina misslyckade försök att göra tyrannen Dionysios
i Syrakusai till en sådan filosof på tronen. Därefter kommer
han in på frågan om vad som är den egentliga innebörden i
hans filosofi. Han har hört berättas, att dels Dionysios och
dels åtskilliga andra författare skrivit om hans filosofi. Om
innehållet i dessa böcker har Platon emellertid icke tagit någon
kännedom. Men han kan i alla fall försäkra, att de icke givit
en riktig framställning om vad han med sin verksamhet innerst
åsyftat. Han har nämligen aldrig själv skrivit därom och
kommer icke heller någonsin att göra det. Ty det kan icke
framställas på samma sätt som andra lärosatser. Det kan ej
uttryckas i ord. Men den, som under lång tid ägnat sig åt en sådan
forskning, i vetenskapligt umgänge med andra, som hysa
liknande strävanden, honom händer det understundom, att det
springer fram i hans själ liksom ett ljus, som tänts av en gnista,
och som sedan lever och lyser av sin egen kraft.
Och han fortsätter: »Det vore naturligtvis av det allra högsta
värde, om jag själv kunde ge uttryck åt detta i tal eller skrift
för allmänheten. Ty man skulle ju icke kanna tänka sig någon
skönare uppgift än att åt skriften kunna överlämna något så
värdefullt, som skulle för alla människor sprida ljus över
tillvaron. Men jag tror ej, att ett försök i den riktningen skulle
komma att bliva till något gagn för människorna — utom för
de få, som äro i stånd att med ledning av endast en vink själva
leta sig fram till sanningen. För alla de andra skulle
säkerligen ett sådant försök blott leda till att somliga finge förakt för
filosofien, och att andra bleve uppblåsta och inbillade sig att de
nu blivit invigda i den högsta och absoluta sanningen».
Platon utvecklar vidare, att det är en mycket vanlig
företeelse, att människor, som äro utrustade med intelligens och som
dessutom förvärvat sig goda kunskaper, under samtal i dessa
frågor yttra sig med ögonskenlig sakkunskap och få åhörarna
att tro, att de förstå dessa saker bättre än andra, under det att
de i själva verket icke ha fattat det allra minsta av det som de
uttala sig om. Ty i fråga om de högsta filosofiska sanningarna,
de gudomliga sanningarna, livssanningarna, gäller det att de icke
kunna fattas av några andra människor än dem som ha en med
det gudomliga besläktad natur. De däremot, som icke ha någon
sådan inre släktskap med det som är gott och rättrådigt, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
