Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det sjunde Platonbrevet och Erosdialogerna. Av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET SJUNDE PLATONBREVET OCH EROSDIALOGERNA 461
Vad som här sagts om Goethe gäller i lika hög grad också
om Platon. I fråga om hans dialoger ha vi visserligen icke att
hålla oss till någon olikhet mellan vers och prosa. Men också
i dialogerna är formen i påfallande grad olika. Några av dem
ha karaktären av föreläsningar, andra påminna mer eller mindre
om halvt journalistiskt formade bidrag till en aktuell stridsfråga,
under det att andra äro med yttersta omsorg genomarbetade
diktskapelser, där den konstnärliga formen är av fundamental
betydelse för innehållet.
Det är en olikhet av denna art, som möter oss i dialogerna
Faidros och Symposion, en olikhet, som faller så mycket
skarpare i ögonen, som de båda dialogerna, såsom förut framhållits,
behandla samma ämne. Faidros ger i jämförelse med
Symposion intrycket av ett första utkast, också däri att här icke ett
enda utan flera olika ämnen behandlas. Dessa ämnen äga
visserligen ett inre sammanhang med varandra, men de äro till det
yttre liksom löst och tillfälligt hopkomponerade. Dialogen ger
därför intryck av något ofullbordat, något »ungdomligt», vilket
också bidragit till att man understundom, som förut framhållits>
velat förlägga den till Platons tidigaste tid.
På ett helt annat sätt förhåller det sig med Symposion. Det
finnes i Platons hela övriga produktion icke en enda dialog som
har en så fast, en så i varje detalj fulländad dramatisk
komposition som denna. Ingenting kan där tagas ifrån eller läggas till
utan att skada den harmoniska enheten. Intet av vad Platon skrivit
kan i lika hög grad som Symposion betraktas som ett diktverk.
Men därav följer, att man vid en jämförelse mellan de båda
dialogerna icke får fästa allt för stor vikt vid den
omständigheten, att Faidros i något högre grad än Symposion
karakteriseras av några av de språkliga egendomligheter, som utmärka
Platons senare produktion. Ett enda exempel torde kunna
åskådliggöra detta. Man har påpekat, att uttrycket ti män, »jå
naturligtvis», som är särskilt ofta förekommande i Platons senare
arbeten, icke en enda gång förekommer i Symposion. Om man
emellertid erinrar sig på vad sätt alla de olika talen följa efter
varandra i Symposion, skall man lätt finna, att det helt enkelt
knappast finnes ett enda ställe i denna dialog, där det skulle
ha varit möjligt att sticka in ett sådant bekräftelsesvar. En
språkstatistik, som grundar sig på frånvaron av detta uttryck i
Symposion, måste därför bliva fullständigt missvisande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
