Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det sjunde Platonbrevet och Erosdialogerna. Av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 SVEN LÖNBORG
fråga, nämligen i vilket förhållande Faidros står till dialogen
Symposion eller Gästabudet.
Dessa båda dialoger ha både till form och innehåll många
beröringspunkter med varandra. Faidros och Sokrates uppträda
i båda dialogerna, och de tala båda om samma tema. Under
det att i de övriga dialogerna oftast rättrådigheten är
föremålet för samtalet, så är det här Eros, men varken Faidros
eller Sokrates uttala sig på samma sätt i den ena dialogen som
de göra i den andra. Det är därför av ett särskilt intresse för
kännedomen om Platons utveckling att veta, i vilken
ordningsföljd dialogerna äro författade. Också på denna punkt råda
bland Platonforskarna olika meningar. De flesta torde
emellertid utgå från den uppfattningen, att Symposion är skriven före
Faidros. Ett nytt stöd har denna mening trott sig fmna i
språkstatistiken. Symposion saknar nämligen många av de språkliga
egendomligheter, som man funnit vara karakteristiska för Platons
senare produktion, då däremot Faidros har sådana drag i rätt
stor utsträckning.
Det synes emellertid som om språkstatistikens målsmän av
detta förhållande dragit allt för vitt gående slutsatser, utan att
taga tillräcklig hänsyn till dialogernas olika litterära karaktär.
Ritter har en gång på ett förträffligt sätt åskådliggjort den
språkstatistiska metodens användbarhet genom en undersökning av
förekomsten av sådana ord som deshalb och jedoch hos Goethe
i skrifter från olika perioder av dennes författarskap. Han har
visat, att man med ledning av sådana ords större eller mindre
förekomst kan draga ganska säkra slutsatser om från vilken tid
skrifterna härleda sig. Ritter har därvid med riktig instinkt
hållit sig uteslutande till Goethes prosa, och icke till hans vers.
Var och en som studerat Goethes språk, har icke kunnat låta
bli att lägga märke till att de språkliga egendomligheter av antydd
art, som utmärka hans senare produktion i jämförelse med den
tidigare, på ett helt annat och tydligare sätt komma till uttryck
i hans prosa än i hans vers. Om Ritter i stället för att hämta
materialet för sin undersökning från Goethes prosa hade hämtat
det från hans vers, så skulle resultatet i många fall säkerligen
ha blivit negativt eller alldeles felaktigt. Ty det är uppenbart,
att ju fastare konstnärlig form en författare ger åt sitt verk, desto
mindre komma språkliga egendomligheter av den art, varom här
är fråga, att framträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
