Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den svenska arbetsmarknadens läge i demografisk belysning. Av G. Silén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 G. SILÉN
viktsläge å arbetsmarknaden ändock i regel uppehälles,
sammanhänger framför allt med arbetslönens förmåga att tjänstgöra
såsom regulator. Ifall arbetstillfällenas antal till följd av stark
kapitalbildning eller av andra orsaker ökas snabbare än
arbetskraften, inträder en tendens till lönestegring, som tvingar till en
ekonomisering med den mänskliga arbetskraften, och om den
produktionskraftiga delen av befolkningen ökas osedvanligt snabbt
inträder ett motsatt fenomen, nämligen en tendens till sänkning
av arbetslönen, som stimulerar till ett ökat användande av
manuell arbetskraft.
Under de närmaste decennierna fore världskriget har antalet
personer i de produktionskraftiga åldrarna här i Sverige ständigt
vuxit, samtidigt som en i stort sett oavbruten stegring av den
reala arbetslönen ägt rum. Några längre perioder av
arbetslöshet ha icke förefunnits, utan näringslivet har skapat de
arbetstillfällen, som befolkningsutvecklingen krävt. Till detta lyckliga
förhållande ha framförallt två omständigheter bidragit. Dels
har under senare delen av 1800-talet och under det första
decenniet av 1900-talet en betydande emigration från vårt land ägt
rum, varigenom trycket på arbetsmarknaden högst väsentligt
lättats, dels har under denna tidsperiod utvecklingen av
industrien, handeln och samfärdseln varit synnerligen kraftig,
varigenom sysselsättning kunnat beredas icke endast det
befolkningstillskott, som kommit från den i dessa näringsgrenar sysselsatta
befolkningen, utan även det folkmängdstillskott, som härrört
från den jordbruksidkande delen av befolkningen.
Efter världskrigets utbrott har emigrationen reducerats högst
väsentligt, varigenom befolkningsfrågan i vårt land i viss mån
kommit i ett ofördelaktigare läge. Tack vare de för
näringslivets utveckling gynnsamma konjunkturerna under världskriget
och tiden närmast därefter ha svårigheterna på arbetsmarknaden
framträtt först efter krisen år 1921, då arbetslöshetsprocenten
inom fackföreningarna steg från 5,5 % år 1920 till 26,6 % år
1921. Efter år 1921 hava de ekonomiska konjunkturerna
emellertid undergått en fortgående och betydande förbättring, och
arbetslöshetssiffrorna hava till följd härav nedgått väsentligt i
jämförelse med år 1921. Allt fortfarande kvarstår dock en i
jämförelse med förhållandena före kriget mycket betydande
arbetslöshet — fackföreningarnas arbetslöshetssiffra för år 1926 var
12,2 % mot 4,4 % år 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
