Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Utredningsslöseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 233
Det lönar sig att något närmare syna dessa motiv för
riksdagsskrivelsens generella utredningskrav, som omfattar »statsförvaltningen
i dess helhet» och avser »ett fullständigt klarläggande av de av
revisorerna berörda samt andra praktiska och principiella frågor, som
därmed stå i sammanhang».
Då det talas om revisorernas bristande tid och ogynnsamma
arbetsförhållanden, varför då icke i stället åt de särskilda utredningsmännen
skapa bättre möjligheter att använda det redan existerande materialet?
Då det talas om dettas ofullständighet, varför icke i stället komplettera
det i de punkter, där sådant verkligen prövas nödigt? Och slutligen,
då det talas om, att tjänstemännen då ej ansetts skyldiga att deklarera
sin enskilda verksamhet på fritid, så befinnas de ju även vid den nya
undersökningen äga valfrihet ifråga om svaren i denna punkt — så
att inbördes fullt jämförligt kan inte materialet där beräknas bli,
varmed också dess användbarhet blir ytterst tvivelaktig.
Men nej. Allsidig utredning skall det vara. Det är ju också bra
mycket bekvämare att beställa en sådan än att tänka ut, hur en mera
begränsad undersökning skulle läggas. Och naturligtvis fattar K. M:t
enligt det nyss utsända cirkuläret såsom det närmaste önskemålet en
statistisk belysning av ämnet. Siffror skola alltså ge svaret på frågorna
och läggas till grund för eventuellt blivande åtgärder. Även detta
spörsmål skall benas upp i tabellkolumner och ritas ut i
diagrammens höga berg och djupa dalar, trots dess erkänt »invecklade och
ömtåliga natur», som alldeles särskilt borde låta de konkreta
individuella förhållandena här komma till uttryck.
Det borde annars inte vara våra parlamentariker främmande, att
det är just på sådana individuella förhållanden det kommer an, om
en karl kan rå med mer än den reglerade normalarbetsdagen, och om
han duger till att skilja mellan sin offentliga gärning och sina
privatintressen. Det påstås ju, att mångsyssleriet skall trivas i riksdagen
ej mindre än i ämbetsverken, och även inom den förra lärer det vara
av vikt, att om där händelsevis skulle sitta någon
bolagsstyrelsemedlem, denne — såsom det i den citerade riksdagsskrivelsen kräves av
statstjänstemannen — i utövningen av sin befattning »icke låter sig
ledas av andra bevekelsegrunder än sådana, som hava avseende å
det allmännas bästa».
Här skall ej direkt beröras själva den sakfråga, som
utredningskravet gäller. I det förevarande sammanhanget må blott framhållas,
att det är skillnad, mellan en bisyssla som är vådlig, en som är
likgiltig och en som är rentav gagnelig för statstjänsten. Men hur skall
den synpunkten komma fram i siffertabellerna? »Av landshövdingarna
inneha 33,33 % mer än 5 bisysslor», säges det med djupt allvar i
revisorernas redogörelse för resultatet av den 1925 påbjudna
undersökningen. Jå, det är väl t. o. m. möjligt, att någon av våra hövdingar
vid den nya utredningen kan befinnas ha dussinet fullt och mera till,
om man räknar med ett eller annat för vårt land hedersamt
internationellt uppdrag — utan att även hans argaste politiska vedersakare
därför lärer vilja räkna honom som en sinekurist på ämbetsrummet!
17. Svensk Tidskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
