Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statsnyttans idé. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSNYTTANS IDE 211
fullproppades alltmer med skarpa iakttagelser och smidiga omdömen.
Statsmännen gjorde sig påminta hos furstarna med tankeväckande
discours. Utopisterna experimenterade i fantasien ut de nya världar,
som skulle ersätta den gamla himlen.
Kärnan i Machiavellis statslära, idén om en regeneration i och
genom statsordningen, synes ej ha blivit förstådd av hans efterföljare.
De kristna samvetena voro ej ännu mottagliga för hans hedniska
statsidealism. Teoretikerna avvisade visserligen i princip de stötande
konsekvenserna men kunde och ville ej hindra, att deras
orsaksförklaringar fingo skenet av ett etiskt rättfärdigande. Det största
intresset erbjuda de tänkare och politiker, hos vilka machiavellism och
antimachiavellism brottas med varandra. Så kan man hos
hugenot-ten Innocentius Gentillet iakttaga, hur den feodala kristna
ridderligheten och den moderna maktpolitiken fräsa mot varandra som eld
och vatten. Gentillet tillhörde »politikernas» parti, som sökte medla
mellan de stridande huvudgrupperna. Då han ville ha dem till att
betrakta de religiösa tvistepunkterna som sekundära, handlade han
omedvetet efter den statsintressets princip, som sedan blev kött och
blod hos Henrik IV och Richelieu. En av Meineckes finaste analyser
visar, hur intresseläran utvecklade sig under trycket av deras politik
till en kylig, illusionslös empirism, som förberedde den nutida
historiska uppfattningen.
Ett nytt krafttillskott fick statsnyttan genom Jean Bodins
motivering av den absoluta monarkien. Visserligen äro alla, även furstar,
bundna av den gudomliga lagen och av naturens lag, men furstens
suveräna vilja står över den positiva rätten, förkunnade den franske
juristen. Denna princip kunde rättfärdiga de mest djupgående
ingrepp i enskildas gamla privilegier och befogenheter. »Ingen lag är
så helig, att den ej måste ändras under nödvändighetens tryck», blev
snart en av den centralistiska statskonstens gyllene regler. Fast Bodin
satte moralen och naturrätten över den politiska lämplighetens krav
och t. ex. förfäktade den obrottsliga fördragstroheten i motsats till
Machiavelli, så ha dock hans mest verksamma tankar gynnat den
moderna intressepolitiken. Ty först sedan en enhetlig statsvilja och
en enhetlig organisation vuxit fram, kunde man börja på allvar
behandla varje stat som en enhet och tillägga den dess säregna
intressen.
Hos de båda italienarna kardinalsekreteraren Giovanni Botero (1540
—1617) och den påvlige ämbetsmannen Trajano Boccalini (1556—1613)
se vi nu vidare, vilken olidlig spänning det nya statsidealet infört i
motreformationens värld. Botero skrev en bok Dello, ragion di Slato
(1583), som de katolska monarkerna rekommenderade åt sina
tronföljare. Den koincidens mellan kyrkliga och realpolitiska intressen,
varpå hela det spanska systemet vilade, är en kärnpunkt i hans lära.
Han varnade furstarna för att bygga ett altare åt staten vid sidan
av Guds altare. »Orn man återför allt till en oförnuftig och djurisk
statsnytta, så lossas själarnas band och folkens förening i tron». Då
de egna intressena kommo i konflikt med moralen, slätade han över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
