Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statsnyttans idé. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 ELOF ÅKESSON
litiska dygdens vagga. De gamla härförarna tvingade soldaterna
till tapperhet genom att föra dem in i en stridsställning, där de
måste kämpa. På samma sätt gör ödet med människan. Denna
trosvisst förkunnade lära om nödvändighetens välsignelse drar
med sig det machiavellistiska försvaret av dess förbannelse.
Nödvändigheten är det spjut, som sårar och helår på samma gång.
Alla värdemått bli relativa, ordningen mellan värdena godtycklig.
Ehuru Machiavelli ej dolde, att hans personliga sympati drogs
till den republikanska statsförfattningen, och ehuru han ej frigjort
sig från Polybios’ tanke om författningarnas lagbundna kretslopp,
så tänkte han dock relativistiskt och opportunistiskt även i
för-fattningsfrågor. Popes ord:
For forms of government let fools contest;
Whatever is best administered, is best,
är helt i den store florentinarens anda. Även han avvisade all
diskussion om den »överhuvud bästa staten». Varje enskild
stat måste bli »salig» på sin fason. Statsnyttan kunde därför
mycket väl förenas med, jå krävde en nyanserad hänsyn till
folkets välfärd.
Den moderna staten kunde nu följa sin innersta livsdrift,
befria sig från alla andliga bojor och såsom världslig-autonom
organisation lösa sina jätteuppgifter. Det praktiska livet gick redan
med full fart åt detta håll. Det är Machiavellis insats att ha
ökat farten genom att giva teoriens sanktion åt tendensen.
Meinecke undersöker sedan statsnyttans idéhistoria under tre
huvudepoker. Härom blott några korta antydningar!
Under »den växande absolutismens» tidsålder fram till Westfaliska
freden uppblomstrar en häpnadsväckande rik politisk litteratur,
inom vilken slagordet ragione di stato först dyker upp på italiensk
mark och sedan snabbt sprider sig över hela Europa. Habsburgs och
Frankrikes fortsatta tävlan om övermakten på den Apenninska halvön,
den religiöst-politiska kampen mellan protestanter och katoliker,
turkarnas ständiga hot mot »kristenheten», feodalismens gradvisa
uppgående i den nationella enhetsstaten, det tysk-romerska kejsardömets
inre författningsproblem, erövringen och exploateringen av nyupptäckta
kontinenter — hela detta skiftesrika och bloddrypande sceneri gav
riklig näring åt politiska betraktelser. Dagens kannstöperier nedlades
i agitationsskrifter, som spredo sig över kontinenten med kurirernas
hastighet. De klassiskt bildade skolmästarna fingo åtgång för sina
politiska receptböcker. Jurister och ämbetsmän lyfte försiktigt på
slöjan över statens arcana. Diplomater skaffade sig sinneslugn genom
att meditera över intrigernas orsakskedjor. Sändebudens relationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
