Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Statsnyttans idé. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSNYTTANS IDE 209
som skenbart äro fega och olycksbringande men i verkligheten
förutsätta mod och medföra lycka.
I Machiavellis lära om uirtu ha pessimism och idealism
ingått en säregen förening. Människorna göra intet gott av sig
själva, om ej en nödvändighet driver dem, heter det i Discorsi.
Hunger och fattigdom göra människorna flitiga, och lagarna göra
dem goda. Tack vare de straff, man ådrager sig genom att
kränka lagarna, får man kunskap om vad rättfärdighet är.
Moralisk godhet och rättfärdighet voro alltså enligt honom värden,
som framkallades och kunde framkallas genom statens
tvångsmakt. Men tvångsmakten var genomträngd av glöden från stora
mäns skaparkraft. De lyfte genomsnittsmänniskorna upp på
ett högre plan genom sina visa ordningar. Men även denna
skaparkraft har sin gräns. Världen är sig alltid lik. La virtii
finns också blott i en begränsad kvantitet.
Hur ställde sig då den av virtii livade staten till religion och
moral? Jo, den ryckte dem ned från deras obetingade höjd.
Machiavelli kallar en gång »religion, lagar, vapen» för statens
tre grundpelare. En religion, som gör människorna tappra och
stolta, uppskattar han som statsuppehållande makt. Men till
högre rang än ett ytterst tjänligt verktyg kommer den ej. Därför
kunde han ge det tveeggade rådet, att »man skall stödja även
den med vidskepelse och bedrägeri blandade religionen, dess mer,
ju klokare man är» — ett råd, som ekade genom sekler,
rättfärdigade hycklaren på tronen och gav fart åt skepticismen i
trosfrågor.
Fiender lära sig att bruka varandras vapen. Virtii har
uppgiften att tränga fortuna tillbaka. Fortuna är nyckfull, alltså
måste också virtii vara det, om det ej går på annat sätt. Det
är, enkelt uttryckt, den inre grunden till den beryktade läran
— »machiavellismen» framför alla — att orena medel äro
rättfärdigade i politiken, om det gäller att skaffa staten nödig makt
och hävda den mot angrepp.
Historien blir på detta sätt i grunden en kamp mellan
naturmakter. Den klarseende maktlystnaden anpassar sig listigt efter
ödets skiftningar för att kunna nå sitt av naturen anvisade mål.
Machiavelli, som riktar en lidelsefull appell till viljan, gör dock viljan
till en rent naturbunden företeelse. Han skulle ej kunna göra det, om
han ej sett en stråle förnuft lysa fram i nödvändigheten själv.
Liksom nöden är uppfinningarnas moder, så är nödläget den po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
