Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1927 - Ett fascistiskt samhällsexperiment - Stilla-Havspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 DAGENS FRÅGOR
ningar. Att korporationsstaten medför dödsdomen över det
nuvarande parlamentariska systemet synes emellertid endast vara en
konsekvent slutsats. Den allmänna rösträtten slopas. För att få
politiska rättigheter är det icke nog att vara 21 år. Anspråk på att få
deltaga i statens styrelse och förvaltning kunna endast de ha, som
arbeta, som med sitt individuella arbete ge den på korporationer
uppbyggda staten sin tribut. Även för parlamentet blir
korporationsidén således grundläggande. Det förefaller närmast som om det skulle
bli fråga om att återgå till något, som påminner om äldre tiders
ståndsrepresentation.
Korporationsstaten är synbarligen den stora idé, genom vars
förverkligande Mussolini vill stryka ett streck över den moderna liberala
demokratin. Liberalismen har haft sin tid, den kan icke leva i det
oändliga. Har dess frihetsbegrepp urartat, så att den bereder väg för
statens fiender, måste den ersättas med något annat. Men
korporationsstaten i och för sig är icke tillräcklig. Korporationsstaten måste
bli en stat utan opposition. Ovan antyddes, att korporationernas
frihet kringskurits för att möjliggöra statens reglerande och
kontrollerande myndighet. Härtill bör läggas det för medlemskap i
korporationerna föreskrivna villkoret, att man skall ha visat »från nationell
synpunkt gott politiskt uppförande». Avsikten härmed är tydlig.
Korporationssystemet skall göras till ett led i den stora kampanj, som
pågår, för att »fascistisera» hela Italien. Samhället indelas i stora
och små grupper, som alla äro beroende av statsmyndigheterna. Staten
är den enda allt överskuggande auktoriteten. Är statens ledning
fascistisk, måste korporationerna vara fascistiska. Alla ledande poster
måste besättas med fascister. Fascistpartiets generalsekreterare
Tu-rati hävdade nyligen i ett tal med kraft denna sats. Därtill behövdes
fascister på 9,000 podeståämbeten, 20,000 milisofficerare och officerare
i ungdomsorganisationerna, 10,000-tals stads- och provinsialråd,
tusentals ledare i de politiska och fackliga organisationerna. »All makt åt
det fascistiska partiet!» är lösensordet. Fascismen har av Mussolini
fått många vackra namn. Den är ungdomen, den är skönheten, den
är också, och kanske framför allt, styrkan. Men kan den skyddas
för att urarta till tvånget, som undergräver styrkan? Mussolini vill
icke ha någon politisk opposition. Faran ligger dock nära, att han
samtidigt med denna utrotar den sunda sakliga kritik, som i längden
är oumbärlig för varje regim.
Det är ett många gånger konstaterat faktum, att Stilla
Havet och dess kuster, i synnerhet efter det stora
krigets avslutande, blivit föremål för ett allt mer stegrat världspolitiskt
intresse. Vad den amerikanska hemisfären beträffar, har
Panamakanalen, vars trafik-kapacitet först under de senare åren på allvar
börjat tagas i anspråk, öppnat nya kommersiella möjligheter för både
Nord- och Syd-Amerika. Även befolkningsutvecklingen torde här komma
att följa samma linjer och alltså leda till en allmän amerikansk
tyngdpunktsförskjutning från öster till väster. I Asien har Ryssland mer
[-Stilla-Havs-politik.-]
{+Stilla-Havs-
politik.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
