Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1926 - Sovjet-Ryssland 1926 - Kina mot Västerlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
580 DAGENS FRÅGOR
i längden undvikas, som den viktigaste förutsättningen är att söka
för Rysslands ekonomiska konsolidering och fulla återinträde som en
aktiv faktor i världshushållningen.
Kina mot Krisen i Kina ter sig helt olika om man betraktar
Västerlandet. den pågående utvecklingen som en inre maktstrid
eller som en strävan till en genomgripande förändring av Kinas
internationella ställning.
Det förhåller sig emellertid icke så att, Nordkinas s. k.
reaktionära makter, Chang Tso-lin, den honom underdåniga
Peking-regeringen samt den numera något tillbakaskjutne Wu Pei-fu,
representera fortsatt underkastelse under främlingsvälde och utländska
privilegier, under det Söderns regering i Kanton företräder en vaknande
nationalism och frigörelsekravet mot Västerlandet. I själva verket
erbjuder det moderna Kina i fråga om förhållandet till Västerns
makter en nationell enhetsfront. Mellan de »nordiska militaristernas»
och Kuo-Ming-Tang-partiets i Kanton politik föreligger i detta
hänseende endast en taktisk, icke en principiell skillnad. Bägge sträva
mot samma mål: Kinas frigörelse från västerländsk kontroll.
Detta har också resulterat i att Kina, trots den nominella
centralregeringens svaghet och trots den våldsamma inre splittringen,
likväl aldrig av de västerländska makterna, och ej heller av Japan,
behandlats mera respektfullt än vad för närvarande är fallet. För
några månader sedan insattes sålunda Kina som medlem i
Nationernas Förbunds råd, oaktat dess regering sedan tlera år häftar för
oguldna bidrag till förbundets kassa, varjämte regeringen i Peking
ej kan anses representera den verkliga makten i sitt land. Nyligen
uppsade också Kina sin gamla traktat med Belgien, vartill
folkrättslig befogenhet saknades. Denna åtgärd, varigenom Kina således
ensidigt upphävt belgiska medborgares exterritorialitet i Kina, har
visserligen framkallat protester och torde även sannolikt få ett
efterspel inför Nationernas Förbunds råd. Men antagligen kommer det
av Kina skapade fait accompli att slutligen accepteras. Förmodligen
är också uppsägningen av traktaten med Belgien närmast att betrakta
som ett försöksvis taget steg. Avsikten är nog att låta detta sedermera
följas av samtliga de utländska privilegiernas avskaffande och
uppsägningen av alla »unequal treaties».
På denna frontlinje — kampen mot Västerlandet — är det
emellertid Södern, Kanton-regeringen och Kuo-Ming-Tang-partiet? som
är den aktiva pådrivande faktorn; i detta nu står därför Kanton som
er symbol för Kina mot de utländska makterna. Sannolikt ligger häri
en ej oväsentlig förklaringsgrund till Kantons stora framgångar i
kriget mot Norden. Sydregeringen har sålunda under de senaste
månaderna lyckats utsträcka sitt välde över nästan hela det väldiga
området söder om Yangtse och även vunnit anknvtning till resterna av
Feng Yu-hsiang’s »nationalarmé» i Kansu i nordväst. Sydregeringen
synes även vilja överföra sitt regeringssäte till Kinas stora
inlandscentrum: stadskomplexen Wuchang-Hankow vid mellersta Yangtse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
