Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1926 - Sovjet-Ryssland 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 579
även om världen i övrigt förbliver under kapitalismens ök. Det
gäller endast för Sovjet-Ryssland att göra sig starkt utåt och
organisera sin egen inre socialistiska folkhushållning. Detta vore för övrigt
redan i det närmaste fullbordat. Proletariatets diktatur åter
innebär visserligen att arbetarklassen, d. v. s. kommunistpartiet, skall lia
ledningen. Detta utesluter emellertid ej att denna klass går fram
hand i hand med bönderna. Även dessas behov måste
tillfredsställas. Enligt Trotskis anförande åter kunde kommunismen omöjligt i
längden upprätthållas i ett enda isolerat land. Den måste segra över
hela världen eller gå under även i Ryssland. Arbetarnas och
böndernas intressen äro icke identiska. Regeringen är på väg att
kapitulera inför bondeklassen. Talet om att industrien redan
organiserats på solid basis är bluff. Den är i själva verket en svag planta,
urståndsatt att konkurrera med den kapitalistiska
världshushållningen. Proletariatets diktatur i Ryssland är snart ett tomt ord. En
ny inflytelserik bourgeoisi växer fram. Endast det västerländska
proletariatets seger över hela linjen i dess kamp med kapitalismen
kan rädda bolsjevismen i Ryssland.
Detta är ju klara verba. Idémotsättningarna inom partiet
föreligga i dessa båda anföranden skarpt och tydligt formulerade.
Re-sonnemangets inre logiska styrka överväger i Trotskis uppfattning.
Makten ligger emellertid i Stalins hand. Resultatet härav blir väl
antagligen att makten stannar där den är, men under förutsättning
att Stalingruppen i praktiken avskriver en god del av sin
socialism, d. v. s. kapitulerar såväl inåt, inför böndernas borgerliga
tendenser som utåt, inför »världskapitalismen». Man måste nämligen
till varje pris tillfredsställa böndernas varubehov för att köpa en
förlängd maktperiod. Det är för övrigt visst icke säkert att
Trotski-gruppen, efter en eventuell erövring av makten, skulle komma att följa
en annan politik. Man kan nämligen med fog göra gällande, att
någon annan politik än Stalins icke kan föras utan risk för en hastig
och vådlig katastrof. Man får i stället försöka att genom en
koncentration på ökningen av Rysslands makt och inflytande i världen
skapa en ersättning för den skrinlagda kommunistiska ideologien.
I ekonomiskt hänseende har utvecklingen under året icke varit
särdeles lyckosam. Den inre prisnivån har stigit, och industriens
produktion har knappast kunnat hålla jämna steg med behovet.
Samtidigt har arbetslösheten ökats. Budgeten l okt. 1925—30 sept. 1926
har uppvisat en rätt betänklig brist. Emellertid har Sovjetunionens
ekonomiska och sociala utveckling efter bakslaget 1924—25 numera,
av allt att döma definitivt, åter slagit in på de »nep»-politikens linjer,
som Lenin först drog upp hösten 1921. Man strävar alltså nu att
uppbygga det nya ryska samhället på en basis, som visserligen ännu
knappast har utrymme för en borgarklass i västerländsk mening, men
där utvecklingen likväl tydligt pekar åt detta håll.
Det är i varje fall en tidsfråga när Västerlandets ekonomiska
förbindelser med Ryssland bliva livligare och mera omfattande. Det
är i denna utveckling, vilken väl kan artificiellt fördröjas men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
