Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1926 - Sovjet-Ryssland 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578 DAGENS FRÅGOR
och ännu ej fullständigt likviderade kommunistupproret på Java torde
man kunna spåra Moskvas hand. Slutligen har hela denna
»storasiatiska» politik erhållit en för all världen uppenbar bekräftelse i
det möte som i november avhölls i Odessa mellan Tjitjerin,
Turkiets utrikesminister Ruzjdi Bey samt ombud för bl. a. Afghanistan
och Persien. De uttalanden, som härvid fälldes, lämna intet tvivel
övrigt om den fasta sammanhållning, som besjälar medlemmarna av
det nya »asiatiska blocket» Endast Persiens ställning är härvidlag
oviss.
Den politiska makten i Sovjet-Ryssland ligger alltjämt fast i det
kommunistiska partiets hand. Rörelser och tendenser utanför detta
partis ram sakna varje utväg att göra sig politiskt gällande eller ens
uttrycka en opinion. Å andra sidan är kommunistpartiet icke ett
parti i västerländsk mening. Det blir i allt högre grad ett
regeringsinstrument. Partifunktionärerna — »apparatjiki» — kunna sålunda
betraktas som en disciplinerad kår, stående till partiledningens
förfogande.
Partiets ledning har under hela året dominerats av
partisekreteraren Stalin. Denne är onekligen en kraftfull och auktoritativ
personlighet, ehuru utan Lenins genialiska härskarläggning. Han har
visat sig i stånd att med fasthet hålla regeringsmaktens tyglar i sin
hand, samtidigt som han ådagalagt vissa prov på praktisk blick och
förmåga av moderation i sin sakliga politik. Stalin är emellertid
icke populär och hans maktställning kan måhända ej anses alltför
fast grundad.
Oppositionen är dels personlig, dels saklig. Dess egentliga ledare
är sedan minst två år tillbaka Trotski. Till honom ha under året
emellertid slutit sig hans gamle fiende Zinovjev, ävensom Pjatakov,
Kamenjev m. fl. Över huvud kan oppositionen i rätt hög grad
anses representera partiets äldre, ursprungligt revolutionära och
individuellt mera oberoende element. Trotski är för övrigt till sin natur
en stridens man, alltid i viss mån oberäknelig, otvivelaktigt genialisk
och i varje fall alltid omöjlig att restlöst inpassa i partiramen. På
hösten gick denna oppositionsgrupp till direkt attack mot Stalins
välde. Partisläggan sattes emellertid omedelbart i gång, och den
disciplinära apparaten visade sig fungera tämligen klanderfritt.
Partiet lydde Stalin.
Dock kan stridens utgång i viss mån anses utgöra en
kompromiss,, även om segern formellt stannade på Stalins och de
rättrognas sida. Oppositionen blev nämligen icke tillintetgjord, icke
»likviderad», icke utesluten ur partiet, endast teoretiskt fördömd av dess
organ. Man vågade helt enkelt icke gå till det yttersta. Detta är
en moralisk seger för Trotski-gruppen. Och utan minsta tvivel blir
striden snart ny. Den största uppgörelsen ägde rum på det ryska
kommunistpartiets femtonde kongress, vilken avslutades i november.
Här framlade de båda ledarna, Stalin och Trotski, sina respektive
åskådningar i ett par programanföranden, vilkas innehåll är av stort
intresse. Enligt Stalin kan kommunismen mycket väl räddas i Ryssland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
