Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 dec. 1926 - Kina mot Västerlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 581
där den stora syd-kinesiska centralbanan från Kanton når
förbindelse med den norra Hankow Peking-linjen.
Emellertid är det dock trots allt ovisst om sovjetambassadören
Karachans nyligen — vid hans framtvungna avresa från Peking —
uttalade spådom om Kinas definitiva klyvning i en reaktionär
nordlig och en revolutionär sydlig hälft skall komma att besannas. I
själva verket är nämligen utgången av en avgörande kraftmätning
mellan Norden och Södern mycket osäker. Ghang Tso-lin disponerar
en mycket stark militärmakt och skulle kanske vara i stånd att
»likvidera» hela Kantonregeringen. Men en motsatt utgång är också
tänkbar. Allra sannolikast och mest överensstämmande med
kinesiska traditioner är kanske dock en kompromiss, som bevarar rikets
enhet och återställer en Pekingregéring, vilken ånyo kan förhandla med
makterna, och där de båda parterna tillsvidare samverka i avvaktan
på nästa kris. Det gemensamma utrikespolitiska programmet ger
nämligen en god basis för en modus vivendi.
Av de utländska makterna är det egentligen endast fyra, vilka
kunna föra — oeh måste föra — en aktiv Kinapolitik. De äro:
Ryssland, Japan, Amerika och England.
Rysslands ställning är klar: stöd åt Kanton, försök att driva fram
denna regering som en rysk bricka i spelet mot England,
kommunistisk och antivästerländsk propaganda med slutmålet av ett asiatiskt
kontinentalblock under rysk-kinesisk ledning. Japan för numera i
Kina en ytterligt försiktig politik. Dess regering stöder visserligen
Ghang Tso-lin — inom vars maktområde Japans viktigaste
Kina-intressen äro lokaliserade — men söker så långt möjligt undvika skenet
av att taga parti i inbördeskriget och aktar sig framför allt för
att utmana den kinesiska nationalismen. Detsamma gäller
Förenta Staterna. Denna Amerikas attityd är desto billigare, som
U. S. A:s »vested interests», d. v. s. sådana av rent ekonomisk natur,
äro obetydliga i jämförelse med Englands. Denna makt står
däremot vid skiljovägen och befinner sig i ett svårt dilemma. Det
gäller att antingen till varje pris hålla på förvärvade rättigheter —
vilket som konsekvens kan komma att kräva intervention — eller att
resolut nyorientera sin Kinapolitik. Den senare linjen torde komma
att innebära de-facto-erkännande av Kantonregeringen och antagligen
slutligt avskrivande av exterritorialitet och utländska privilegier.
Detta är i många hänseenden ett hårt offer och kommer antagligen
att åtminstone momentant leda till stora förluster. Sannolikt kommer
likväl denna väg .att väljas.
Ännu en synpunkt är i detta sammanhang av vikt. Kina håller
på att bli en första rangens militärstat. Inbördeskrigen äro ej längre
— som ännu för ett par år sedan var fallet — farsartade upptåg,
där vapenskiftena betydde föga i jämförelse med korruption och
intriger. Nu stå välutbildade och välutrustade arméer mot varandra.
Svensk tidskrift har härom (häfte 3, sid. 175 ff.) innehållit en
intressant skildring från ort och ställe. En i inbördeskrigen slutligt seger-
43*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
