Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Ett religionspsykologiskt inlroduktionsverk. Av Kristofer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 LITTERATUR
mystik och hysteri äro närbesläktade till sin psykofysiska sida, utan
att därför vilja sätta likhetstecken mellan mystik och hysteri.
Överhuvud är Thouless angelägen att lämna utsikten fri åt alla
håll. Medan t. ex. James visar sig ha svårt att tränga in i en
religionsuppfattning, där idealet icke är utpräglat etiskt bestämt —
givetvis beroende på hans egen religionsuppfattning med dess rötter i en
pragmatisk åskådning — har Thouless blick för religionens s. a. s.
egenvärde, alldeles oberoende av dess betydelse för sedligheten och
det gagn den kan göra i världen. Klart är, att man med ett sådant
rent immanent betraktelsesätt har större utsikter att icke blott göra
rättvisa åt den religiösa aspekten på tillvaron utan även — och det
betyder i detta sammanhanget mera — vinna en sann psykologisk
förståelse av religionens mångskiftande företeelser. Därmed skall
naturligtvis icke vara sagt, att religion och etik äro oberoende av
varandra. Tvärtom, i kristendomen ingå de en oupplöslig förening. Och
ingenstädes kommer detta klarare fram än i den religiösa upplevelse,
som kallas »omvändelse» med dess djupa etiska nöd och dess befrielse.
Thouless skiljer mellan olika typer av omvändelse utan att skarpt
kunna hålla dem i sär. På detta område ansluter han sig f. ö.
nära till James’ teori om den undermedvetna inkubationen. Men det
vaga och obestämda som ännu vidlådde James’ hypotes har inte
minst genom den nyare psykiatriska forskningen på många punkter
fått vika för ett faktiskt vetande, varigenom omvändelsens psykiska
förlopp på ett helt annat sätt kunnat klarläggas. Thouless har med
stor Urskillning tillgodogjort sig dessa uppslag, antingen de komma
från Freud och hans efterföljare, eller från Baudouin, Nancy-skolans
vetenskaplige apologet.
I ett slutkapitel lämnar psykologen ordet åt religionsfilosofen,
såtillvida som frågan om religionens giltighet här föres på tal. I och
för sig ligger ju frågan om religionens »sanningshalt» helt utanför
religionspsykologens intressefär. Han kan och bör i sin egenskap
av psykolog lämna sanningsproblemet öppet. Att Thouless dock här
upptar frågan om de religiösa föreställningarnas sanningsvärde
sammanhänger med det faktum, att åtskilliga psykologer ej tvekat att
dra vissa konsekvenser i detta hänseende ur sin framställning av de
religiösa fenomenen. Och gentemot den sedan Feuerbachs tid på
många håll gängse uppfattningen, att så snart man blott lyckats
empiriskt förklara uppkomsten av en religiös åskådning, dennas »falskhet»
därmed också påvisats, hävdar Thouless, att den omständigheten
att den religiösa upplevelsen följer samma lagar som andra kända
själsprocesser i själva verket icke utgör någon instans mot dess
sanning. Varför skulle f. ö. en religiös övertygelse vara mindre »sann»,
därför att man genomskådat ett stycke av dess psykologiska genesis?
Sanningsfrågan ligger på ett helt annat plan än frågan om
uppkomsten. De antydningar i positiv riktning, Thouless lämnar som
bidrag till frågan om »den religiösa erfarenhetens objektiva giltighet»,
äro emellertid alltför vaga för att göra något starkare intryck och
torde saklöst ha kunnat vara borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
