Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Ett religionspsykologiskt inlroduktionsverk. Av Kristofer Benzow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 559
sitt innersta väsen än är, ingenstädes komma vi den närmare än hos
de religiösa heroerna, ljusbärarna i mänsklighetens historia. Den av
amerikanska psykologer omhuldade enquétemetoden — med dess otaliga
felkällor — kommer icke här till användning, och den kan ju ej heller
tillnärmelsevis skänka samma behållning som studiet av de stora
självbekännarna. Man skulle endast önska, att ännu fylligare material
av dessa källor kunnat meddelas.
Den svårighet, avgränsningen av det religiösa livsområdet brukar
vålla, kommer mångdubbelt tillbaka, då det gäller att inom den
religiösa sfären avskilja den säregna religionstyp, som brukar kallas
mystik. Och här råder f. n. inom den religionsvetenskapliga
forskningen en veritabel förbistring, då snart sagt varje författare
definierar mystiken på sitt sätt. Orsaken till denna terminologiska
förvirring ligger i viss mån däri, att man alltför mycket hållit sig till
mystikens tankeinnehåll, och religionspsykologen har alla utsikter
att komma frågan närmare in på livet, ty hans studier föra
honom direkt till det primära materialet: den mystiska fromhetens
genombrott i människosjälen. Thouless inlåter sig ej heller här på
vidlyftiga begreppsbestämningar. Han anknyter till det språkbruk,
-vissa romersk-katolska författare antagit, då de med mystiker
förstå en person, som erfar en särskild art av »inre bön», den
erfarenhet mystikerna själva beskriva som »den outsägliga förnimmelsen av
Gud» och såsom »omedelbart fattande av Gud», och söker f. ö. genom
konkret material belysa dess säregna drag. Här som eljest i
författarens arbete tilltalas man av en måttfullhet i omdömet, som låter
varje sak gälla för vad den är, utan farliga generalisationer. För
den, som gjort någon bekantskap med de senare årens produktion
på det religionspsykologiska området med dess starkt psykiatriska
inriktning, är det välkommet att träffa på ett arbete, som
tillgodogjort sig den psykiatriska forskningens landvinningar utan att skatta
åt dess överdrifter. Att abnormpsykologien tillfört religionsforskningen
värdefulla uppslag skall naturligtvis icke bestridas, men att göra
religionspsykologien till ett psykiatriskt specialfack är att från början dra alltför
snäva gränser kring sitt stoff och därmed beröva sig möjligheten av en
allsidig empirisk undersökning. Även ett så pass tungt vägande arbete
som J. H. Leubas The Psychology of Religious Mysticism — för att nu
inte tala om Freud-epigonerna — skattar alltför mycket åt denna
moderikfning, som förlägger de religiösa processerna till samma plan
som de nervösa symptomen, karaktäriserar dem som en naturens
egen blinda reaktion mot hämningar av ett eller annat slag och
därför också konsekvent nog vill ersätta religion med vetenskaplig
psykoterapi. Det må vara, att den nevrotiska introversionen ger oss
nyckeln till åtskilliga av det religiösa livets hemligheter. Därifrån är
dock steget långt till en generell förklaring av alla hithörande
företeelser. Här som på andra områden är verkligheten alltför rik och
mångskiftande för att kunna pressas in i en formel. Och varje
försök därtill hamnar sig och blir ödesdigert för den psykologiska
analysen. Thouless erkänner beredvilligt, att vissa former av religiös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
