Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Sågar och bruk i Norrland. Av Bertil Boëthius - Wilhelm Carlgren: De norrländska skogsindustrierna intill 1800-talets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 385
tåtet av den glesa lokaliseringen liksom av förvaltningens reglerande
åtgärder i allmänhet blev i själva verket en stark nedpressning av
bl. a. kolprisen, och man tager säkerligen icke fel, om man i värnet
om detta låga kolpris ser den verkliga innebörden av den fruktan
för konkurrens om skogen, som framlyser i veklagan över
skogsbristen och skogens utödande.
Det är denna artificiella nedpressning av priset på de
skojsprodukter, bruken använde, som gör det så svårt att vinna en verklig
insikt i förhållandet mellan bruks- och trävarurörelsens ekonomiska
betydelse. Ser man på slutresultatet är saken visserligen klar.
Företagarnas, den offentliga meningens och förvaltningens traditionalism
möttes under 1800-talet i en endräktig strävan att konservera den
1600- och 1700-talsmässiga splittringen av bruksrörelsen i de många
glest lokaliserade småföretagen, och det ansågs nästan som en
patriotisk och moralisk plikt att fortfara att kola upp skogen hellre än
att falla för lockelsen av den större och bekvämare vinst, som
trävarurörelsen bjöd — en åsikt, som än i’ dag på ett kuriöst sätt kan
återklinga i diskussionen om rekognitionsskogarna ända upp i de
officiella dokumenten. Men i längden togo de ekonomiska
realiteterna ut sin rätt, bruksdriften koncentrerades till ett fåtal större
företag, och de välvårdade, produktionskraftiga skogar, som den gamla
brukstiden skapat, ställdes i den uppblomstrande trävarurörelsens
tjänst.
Den fråga, som tränger sig på den historiske forskaren, är
emellertid, hur långt tillbaka i tiden trävarurörelsens ekonomiska
överlägsenhet sträcker sig. När, måste man anse, skulle en större
vinst ha ernåtts, om bruksrörelsens företrädesrätt till skogarna
slopats och trävarurörelsen fått konkurrera ut de små illa lokaliserade
bruken? För Norrlands del hävdades det redan under 1700-talet med
stort eftertryck, att denna tidpunkt i själva verket var inne, och
frågan har ånya aktualiserats genom lektor Wilhelm Carlgrens
betydelsefulla arbete De norrländska skogsindustrierna intill
1800-talets mitt (Norrländskt handbibliotek, 11, Uppsala, Almqvist &
Wiksell, 1926. IX, (1), 153 s., 4 pl. - Kr. 6). Den mångsidigt
orienterade, av behovet i högsta grad påkallade undersökningen förtjänade
helt visst ett utförligt referat. Men på detta ställe må det tillåtas
att fästa de intresserades uppmärksamhet på boken endast genom en
diskussion av de bidrag till lösningen av den ovan uppkastade
frågan, som här erbjuda sig.
Den fejd, som bruken och deras målsmän inom administrationen
förde mot salusågningen, synes visa, att betjänandet av denna näring
för den skogsägande — eller, vad Norrland före avvittringen
beträffar skogsberättigade — allmogen tett sig fördelaktigare än kolningen.
Vid full frihet skulle detta otvivelaktigt vara ett klart bevis för att
trävarurörelsen avkastat mest och följaktligen därför kunnat betala
råvaran bäst; men som vi redan sett var det pris, bruken betalade
för skogsprodukter, på artificiell väg nedpressat under sin naturliga
nivå. Redan däri ligger sålunda en fullt tillräcklig förklaring till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
