Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Litteratur - Sågar och bruk i Norrland. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 LITTERATUR
producenterna av skogseffekter gärna sågo en konkurrens mellan olika
avnämare, och även om sågverken genom statens privilegielagstiftning
och sin egen flottledspolitik så småningom befriades från konkurrens
inom sina timmerfångstdistrikt, har deras köparmonopol aldrig nått
samma systematiska utbildning och av denna anledning måhända aldrig
verkat lika pristryckande som brukens.
Svaret måste alltså sökas på andra vägar. Det naturligaste vore
givetvis en noggrann undersökning av ett flertal företags räkenskaper,
men detta tillhör ännu väsentligen framtidens arbetsuppgifter.
Lektor Garlgrens arbete bjuder emellertid en möjlighet att angripa
problemet från en annan utgångspunkt. Till de viktigaste resultaten av
hans forskningar hör givetvis fastställandet av den norrländska
trävaruexportens och särskilt brädexportens kvantitet i äldre tid. De
resultat, han på olika vägar och för skilda epoker uppnått, samstämma
alla däruti, att denna export ända in på 1800-talet haft en
frapperande obetydlig omfattning. Kanske ser man bäst proportionerna,
om man med förf. jämför den, icke med t. ex. rikets export 1900,
som i Garlgrens arbete sättes lika med 10,000,000 tolfter enligt
gammal räkning, utan med ett medelstort norrländskt sågverks
produktion före världskriget, i samma arbete uppskattad till 150,000 tolfter
om året eller 500 tolfter pr arbetsdag. Sedan brädsågningen under och
efter Gustav Vasas tid vunnit stadga i Norrland, kan på 1590-talet
hela dess produktion, både kronans för egna behov och de
enskildas för export, sättas lika med omkring 5,000 tolfter eller 10 dagars
produktion vid det nyssberörda normalsågverket. Andra siffror, som
alltjämt få sin belysning av samma jämförelse, ge en norrländsk
salu-sågning av 26,800 tolfter på 1720-talet och 60,000 tolfter vid samma
århundrades mitt. Även om man till denna brädtillverkning lägger
exporten av bjälkar och allehanda smärre dimensioner rundvirke, är
ju hela den produktion, som ej avsåg husbehovet, mätt med vår tids mått
i ögonen fallande liten. Förf:s framställning ger emellertid även
förklaringen till detta faktum. Genom en synnerligen instruktiv
översikt över marknadsläget från äldsta tid visar han, hur fullständigt
Norrland från början låg utanför trävaruhandelns stora stråkvägar.
Det verkligt stora importbehovet förefanns i Västeuropa, men för detta
lågo andra skogsproducenter bättre till; Norge, som med en
exportsiffra av över en halv million tolfter redan på 1620-talet bevisar sitt
avsättningsläges ojämförliga överlägsenhet — vari endast vår
Göta-älvsmyning hade del — och Östersjöprovinserna, som tidigt även på
detta område nåddes av hansestädernas energiska mellanhandel. För
de södra Östersjöländernas mera begränsade importbehov lågo åter
de sydliga svenska skogsbygderna, Småländska höglandet och även
Kolmården, inom bekvämaste räckhåll. För hela vår trävaruexport voro
sålunda Norrlands skogsvidder en reserv, vars växande betydelse dock
belyses ej endast av skogsordningarnas försök att dit leda den för
bruksdriften besvärande brädsågningen utan även och framför allt i en
stigande procentuell andel av riksexporten, enligt förf:s siffror 4 %
på 1640-talet, 10 % på 1680-talet och 29 % pä 1720-talet ^kvantitets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
