Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Den tjeckoslovakiska republikens tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570 DAGENS FRÅGOR
synes ha varit, att de dåvarande ryska maktägarna mindre intresserade
sig för den tjeckiska propagandan än för möjligheten att bryta löst
Österrike-Ungern ur förbundet med Tyskland. I själva verket är det
icke otroligt, att en viss liknande uppfattning mötte Masaryk och hans
vänner både i Paris och i London, vilket då skulle förklara, att man
även där var ganska senfärdig att skänka agitationen det
auktoritativa stöd, som denna så ivrigt eftersträvade.
Hur flitigt än Masaryk och de vänner, som han hemifrån samlade
kring sig i de västerländska huvudstäderna — av dem var den
dåvarande publicisten Benesj den mest betydande — eller därstädes
nyförvärvade, spunno sina planer och knöto nätets maskor, var
likväl intet märkligare att uträtta utan stödet av realmakt, ty den
»tjeckiska utlandskommitténs» eller senare »nationalrådets» namn och
utfärdade manifester imponerade allenast måttligt. Realmakten
samlades emellertid småningom genom de tjeckiska truppernas överlöpande
i fält till ryssarna, alltifrån Duklapasset vintern 1915 och sedan hela
krigstiden framåt, tills kronan på verket sattes under striderna
Brzezany-Koniusky och Zborow juli 1917. Så samlades på den ryska sidan
tätnande tjeckoslovakiska legioner, vilka den splitternya ryska
republiken befanns icke ha samma tvekan som förut kejsardömet att
formligen erkänna. I vilken mån det var med direkt uppdrag från
krigets huvudmakter som Masaryk våren 1917 begav sig till Ryssland
för att organisera dessa legioner till verktyg för sina syften, ligger
ännu i dunkel. Summan är, att han lyckades, och att han sålunda
kunde ställa tillfredsställande borgen för, att de landområden, som
eventuellt avskildes från Österrike-Ungerns statskropp och sattes till
hans förfogande, genast från början skulle kunna förses med en
relativt välordnad och stark militärbesättning. Resten gjorde de
segrande stormakternas oryggliga önskan att kringgärda den besegrade
huvudfienden med en skyddsvakt av starka och för ententen pålitliga
grannar.
Det är förklarligt, att detta perspektiv på händelsesammanhanget
icke helt är identiskt med Masaryks, och att han ser förloppet
väsentligen mera heroiskt, än det ter sig för betraktaren på avstånd.
Denna meningsskiljaktighet hindrar icke, att litet var kan med största
intresse ta del av hans skildring. Läser man den utan att för
mycket fångas av författarens egna synpunkter, så skall man givet säga
sig, att den tjeckoslovakiska republikens tillkomst ej illa ägnar sig
som klassiskt exempel för en typ av staters framväxande.
Naturliga och historiska förutsättningar av skilda slag samt gynnande yttre
omständigheter dessutom äro nödvändiga, men först och sist behöves
en handlingens man, som i de avgörande ögonblicken får maskineriet
att verka. Oftast i historien har denne handlingens man varit en
listig och hänsynslös våldsman med eller utan martialiska attribut:
nu var det en finbildad lärd och filosof — en märklig skillnad,
som dock mera angår de Utvärtes betingelserna än den inre
verkligheten. Det kvarstår nämligen, att det varit ur en stor
omskaknings-tids bittra nöd, som den nya staten framgått, samt att dess tillvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
