Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Den tjeckoslovakiska republikens tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅROR 569
särskilt på London, ägt ett frejdat kulturellt namn av det slag, som
ypperligen ägnade sig för krigsårens anknytningar av agitatorisk och
diplomatisk art. Ett fattades honom emellertid, den militära
ställningen och de av denna härflytande maktresurserna, men den bristen
lät på andra vägar lämpligen ersätta sig.
Den position, som Masaryk numera intager, kommer otvivelaktigt
att göra hans senast publicerade bok till en sorts kanonisk skrift
för den tjeckoslovakiska nationen, en ny Mosebok om vandringen genom
öknen till det förlovade landet. Förutsatt naturligtvis, att denna
nation verkligen kommer att varaktigt erkänna sig som en enhet, för
vilket Masaryk varmt pläderar, men varom åtskilliga lärda disputera.
För de kätterska främlingar, som icke behöva engagera sig i sådana
problem och som därför icke ha direkt intresse av någon speciell
ortodoxis fastslående, är det nog tydligt, att hur lärorik än Masaryks
berättelse i många stycken är, kan den icke gälla som uttömmande.
Det finnes exempelvis en kommentar, högeligen partisk och
otvivelaktigt fientlig men i åtskilligt belysande nog, i de tysk-nationella
österrikarnas stora betänkande från december 1917 »Das Verhalten der
Tschechen im Weltkriege». Vill man till äventyrs helt jäva denna
direkta stridsskrift, går det an att ur den tyske generalen v. Gramons
minnen från militärtjänstgöring hos den österrikisk-ungerske
bundsförvanten sammanställa åtskilliga kompletterande meddelanden särskilt
naturligtvis för den militära sidan.
Det behöver knappast sägas, att efter alla strider mellan tjecker
och tyskar, för vilka den böhmiska lantdagen och det österrikiska
riksrådet varit skådeplatsen, syntes det för Masaryk vid det stora
krigets utbrott som en religiös-politisk plikt att nyttja tillfället till
sina stamfränders fromma. Men där inställde sig genast ett
komplex av kinkiga spörsmål. Skulle kriget räcka nog länge för att
möjliggöra en självständighetsrörelse? Skulle man föra denna under det
heliga Rysslands panslavistiska banér? Eller var det riktigare att
vända ögonen mot Västeuropa? Den första frågan ansåg man sig efter
Marneslaget ha skäl att bejaka. Med vägvalet var det svårare, ty
flitigt upparbetade äldre förbindelser ledde alla mot Ryssland, varom
särskilt namnet Kramar erinrar, och for de mot Österrike halvt
revolterande tjeckerna i krigstjänst tedde sig den ryska armén som
närmaste och naturligaste replipunkt. Att Masaryk för sin del
avgjorde sig för västerlandet, kom sig väl knappast av den historiska
konstruktion, kampen mellan efterbliven öster och kulturblomstrande
väster, på vilken han i sin bok pekar, icke heller av den på teoretisk
väg förvärvade misstro mot Ryssland, som han åberopar. Snarare
torde han av den ryska krigföringens första och avgörande
motgångar lärt tillräckligt för att, när han strax före julen 1914 gick
utomlands att begynna sin propaganda, inse, att spelets trumfkort icke
sutto på ryska händer. Emellertid var det tydligen mycket mindre,
än han själv nu låtit påskina, ett verkligt vägval, ty förbindelserna
åt Ryssland och med den ryska diplomatien i utlandet voro alltjämt
de livligaste. Bägge portarna stodo sålunda öppna, men sanningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
