Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Den tjeckoslovakiska republikens tillkomst - Sverige och Mosul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 571
grundats och tryggats medelst den handgripliga maktens resurser.
Huru vackert än Tjeckoslovakiens grundare i slutet av sin bok ordar
om det nya skede, där demokrati och humanitet skola bestämma
mänsklighetens sälla utveckling, kan ingen blunda för, att hans egen
stat hittills givit väsentligen avvikande exempel. Att han såväl
härvid som när han ställer hela sin politiska gärning under den
frejdade stamfränden Johan Amos Gomenius’ kulturella patronat, handlar
subjektivt fullt ärligt, är nog otvivelaktigt, men varken detta eller
det nu moderna avsvärandet av Preussens militaristiska metoder
mäktar dölja, att den s. k. järn- och blodpolitiken lever kvar och
åtnjuter ganska orubbad tilltro. Egentligen är det blott formerna, som
blivit ändrade, kanske något förfinade, i varje fall mindre
utmanande.
Mosulfrågan har vid rådets decembersession i del allra
närmaste slutbehandlats inför Nationernas förbund. Det
»avgörande» (décisiori) i fråga om Iraks nordgräns, som
Lausanne-freden 1923 överlät åt Nationernas förbund att träffa, för den
händelse England och Turkiet ej inom år och dag kunde enas i dessa
stycken genom direkt förhandling, har rådet nu åstadkommit. Vad
som återstår för den höga församlingen är att, sedan England inom
högst sex månader presterat ett fördrag med Irak, gällande för 25
år framåt (om Irak ej dessförinnan upptagits i Nationernas förbund),
bekräfta, att gränsavgörandet av den 16 december 1925 blivit
definitivt, samt att »angiva erforderliga åtgärder för gränslinjens utstakande
på ort och ställe». Denna sistnämnda uppgift kan komma att vid
verkställandet visa sig kinkig nog, ifall Turkiet framhärdar i sin
nuvarande vägran att erkänna rådets skiljedomarebefogenhet, och
uteslutet är ej heller, att våldsåtgärder från turkisk sida vid gränsen än
en gång bringa den besvärliga frågan upp på rådets bord. För
ögonblicket är den emellertid avförd från föredragningslistan och det
avkunnade skiljedomsutslaget utställt till den s. k. världsopinionens
mestadels av egna intressesynpunkter förestavade pris och klander.
Skiljedomsutslagets rätt långa och invecklade förhistoria har i
Svensk Tidskrift belysts i två föregående uppsatser i denna årgång
(»Mecka och Mosul», sid 80 ff., och »Mosulkommissionens
betänkande», sid. 359 ff.). Vad som därav behöver återkallas i minnet är
förnämligast, att rådet hösten 1924 lyckades förmå bägge parterna
att bilägga en sekundär tvist om den provisoriska
demarkationsled-ningen, att därefter en undersökningskommission under svensk
ledning grundligt och opartiskt studerade »de lokale forholde» därute,
att dess rapport så till vida var mera utredande än direkt
vägledande som den framlade eller antydde ej mindre än tre under olika
förutsättningar möjliga alternativ för själva gränstvistens lösning samt
att Turkiet, som i Bryssel för ett år sedan lika oförbehållsamt som
England erkänt rådets skiljedomarkompetens och lovat foga sig efter
dess utslag, i Geneve i september detta år plötsligt gjorde en
helomvändning och endast ville åt rådet medge en parterna ej absolut
Sverige oeh
Mosul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
