Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dante i ny svensk dräkt. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE I NY SVENSK DRÄKT 543
politiskt och nationellt utformat, såväl i Komedien och Vita
nu-ova som i de teoretiska skrifterna. Dante har givit uttryck åt
sin generations framtidsförhoppningar i sin extatiska hyllning
åt Henrik VII, Liitzelburgaren, som troddes komma att ena
Italien och återigen sätta Rom på dess gamla plats som folkens
heliga moder, han har tolkat dess desillusion gent emot
påvestolen i sin bittra fejd mot mannen från Anagni, Bonifacius VIII,
han har dragit upp konturerna till den väntade politiskt-kyrkliga
förnyelsen i De monarchia och II convivio, och han har slutligen
i Vita nuova visat, hur aningen om det nya liv, som tiden
längtade efter, en gång slagit ut i blom i ett ungt hjärtas sprödaste
och vackraste vårdrömmar: Incipit vita nova . . . Därför måste
studiet av renässansens förutsättningar utgå från Dante, som varit
både Petrarcas och Cola di Rienzos lärare. Dante är ej blott
den stora syntesen av den äldre medeltidskulturens idékretsar,
han är också, som Burdach i sin geniala uppsats Dante und
das Problem der Renaissance uppvisat, utgångspunkten för
det djupaste i renässansrörelsen, dess italienskt-nationella och
dess augustiniskt-kristliga tanke strömningar. Det är detta som
skall bilda utgångspunkten för det nya Dantestudiet och
bestämma dess idéhistoriska perspektiv. Av detta skäl är det också
dubbelt viktigt att Dantes största verk just nu kommit att
framläggas i svensk tolkning, ty om också forskningen inom vårt
land givetvis i första hand måste komma att sysselsätta sig med
svenskt material så måste den dock, med risk av att eljest till
sin egen oberäkneliga skada förlora kontakten med den
internationella forskningens stora problem, följa vad som sker på det
allmänhistoriska arbetsområdet.
Av de bägge tolkningar som nu föreligga till bedömande är
Aline Plppings utan fråga den mest lättillgängliga. Formen är
i stort sett ledig, ordvalet enkelt och rimmen i allmänhet
tillfredsställande; att nödrim på »ju», »bara» o. s. v. här och var
förekomma är givetvis att beklaga men torde knappast kunna
undvikas i ett språk så rimfattigt som svenskan. Ur filologisk
synpunkt kunde nog ett och annat vara att invända. Särskilt gäller
detta om de teologiskt-filosofiska partierna i Paradiso, som
knappast äga tillräcklig begreppslig precision och klarhet; men även
i detta fall bör rättvisligen medgivas att svårigheterna äro så
oerhörda, att ingen tidigare översättare lyckats bemästra dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
