Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dante i ny svensk dräkt. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE I NY SVENSK DRÄKT 541
s’affermira toujours parce qu’on ne le Ht guére». Det enda drag
hos Dante, som väcker genklang hos Voltaire liksom tidigare hos
Dayle, är hans kritik av påvemakten och den förvärldsligade
kyrkan. Ej heller Goethe, som dock drog så mycket av
världslitteraturen inom sin synkrets, kom någonsin att träda i
närmare förhållande till Dante. För honom häftade det alltid något
ohyggligt och skrämmande vid den Danteska diktningen, något
som ingav honom en känsla av motvilja, vilken han trots sitt
erkännande av Komediens poetiska storhet aldrig fullt kunde
övervinna. »Dantes widerwärtige, oft abscheuliche Grossheit»
blev honom hela livet igenom främmande.
Först med romantiken började intresset för Dante att spira upp,
och sedan följde hela det nittonde århundradet igenom ett ständigt
vidgat och fördjupat arbete inom Danteforskningen. Italienare,
tyskar och engelsmän, på senare tid även amerikaner, ha tävlat
om att genom ett intensivt komparativt handskriftstudium
åstadkomma en korrekt Dantetext, att klarlägga dunkla punkter i
Komedien och att med alla de filologiska och historiska
metodernas hjälpmedel ställa dess grundåskådning i full belysning.
Oerhört mycket har på detta sätt blivit gjort för att bringa Dante
oss närmare och göra det möjligt för oss att fatta hans diktnings
djupaste väsen. Men trots detta återstår ännu mycket innan
målet blivit uppnått.
Att just på senare år Dante kommit att stå i medelpunkten
av forskningens intresse torde väsentligen bero därpå, att man
allt mer och mer kommit till insikt om vilken enorm
betydelse han har för hela vår uppfattning av både
medeltidens och renässansens idéproblem. Vi stå nämligen utan tvivel
inför en vittgående revision av åskådningarna på samtliga
dessa områden. Den gamla och traditionella historiska
periodindelningen håller ej längre streck. Historieforskningen har
för varje dag fått allt klarare för sig, hur orimligt det är att
som en enda period belrakta hela den väldiga tidrymd, som
begränsas bortåt av det västromerska rikets fall och framåt av
reformationen, och med koncentrerat intresse söker man därför
följa skiftningarna i det historiska förloppet för att ur dem kunna
utläsa, var de avgörande vändpunkterna legat och hur epokerna
avlöst varandra under seklernas gång. Främst ha
undersökningarna inriktat sig på utforskandet av renässansens väsen och
uppkomst, och den som därvid gått i spetsen är den tyske veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
