Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - Försvarsfrågan efter »vänsterlösningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 483
rninoritetsställning, hänvisat till parlamentariska möjligheter som
synnerligen under löpande riksdagsperiod måste té sig som nära nog
inga, i den mån det kommer an på att åvägabringa en genomgripande,
förvisso trängande ändring av vad som beslutats. Hur allvarligt än
detta förhållande må vara, innebär det för högern ingen anledning
att låta sin principiella reservation mot beslutet falla eller så
försvagas, att därav skulle kunna utläsas ett samtycke.
Blir nu delta fallet, om högern efter råd och lägenhet medverkar
till de partiella reformer, som kunna tänkas genomförda? Många
torde mena, att partiet härigenom med eller mot sin vilja kommer
att till viss grad engagera sig för eit verk, som endast förtjänar att
underkännas. Men är denna invändning avgörande? En sådan,
tyvärr alltför otillräcklig, strävan att i riksförsvarcts intresse utnytlja
riksdagspolitikens möjligheter behöver för ingen del betyda, alt högern
släpper sin principiella fordran på ett tillfredsställande försvar. Att
förebygga missförstånd härutinnan borde verkligen icke vara någon
oöverstiglig uppgift, och allra minst lära socialdemokraterna, som
alla dagar arbeta med ett principprogram och eit aktuellt program,
kunna tänkas skickade att trassla bort skillnaden. Redan i våras,
omedelbart efter det att partiets huvudyrkande slagits ut, röstade f. ö.
högern faktiskt för förbättringar mom ramen av det bekämpade
beslutet, utan alt det därför föll någon in att orda om en avsvärjelse
av grundsatser. Nu torde det nya försvarsbeslutet vara sådant, att det
helt enkelt icke kan genomföras i full enlighet med dess
utgångspunkter och med vidhållande av de kalkyler, på vilka det bygger.
Detta lär snart nog bli alldeles klart, och vederbörande få här
bereda sig på mindre behagliga efterräkningar, ej minst av ekonomisk
natur. Det blir nu främst högerns uppgift att på det mest effektiva
sätt avslöja den förstorade disproportionen mellan vad som förloras
i försvarskraft och vinnes i budget är besparing, så att de ansvariga
icke slingra sig ifrån skyldigheten att åtminstone ge sin egen
organisation det innehåll den fordrar för att kunna fungera enligt sina egna
förutsätlningar. Men därmed göres det ännu mera klarl, att avståndet
i kostnader mellan vänsterlösningen och de motalternaliv, som kunna
komma i fråga — man har n}’SS från mycket försvarsvänligt håll
nämnt generalslabschefens av de poliliska instanserna alltför
lättsinnigt avfärdade »besparingsförslag» — måste vara en alldeles
ohållbar ulslagsgrund i belraklande av den kolossala minskningen i
militär effektivitet. Snålheten bedrar visheten; vänsterlösningen framstår
som orimligt dyr i förhållande till vad den ger oss i försvarskraft.
Varje rubbning av de ekonomiska kalkyler, som ligga till grund för
besluten av i våras, blir följaktligen ett allvarligt misstroendevotum
mot dessa beslut, vilkas enda argument i grund och botten var
sparandet. Och många tillfällen komma säkerligen här att erbjuda sig för
den som vill se försvarets inlressen till godo, utan alt därför försvärja
sig åt en otillräcklig försvarsordning. Det är dessutom eit självklart
borgerligt krav, att besparingar som åstadkommas genom försvarsin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
