Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - Försvarsfrågan efter »vänsterlösningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 DAGENS FRÅGOR
på fast mark. Om behov inträder, lär det sannerligen icke gå av för
mindre. På ett sådant prov är vänsterlösningens försvarsordning icke
beräknad, uppgjord som den är med hänsyn till det s. k.
neutralitetsförsvaret, som bygger på förutsättningen att blotta tillvaron av ett
försvar, om ock i sig självt militäriskt otillräckligt, skall kunna hålla oss
utanför alla tänkbara förvecklingar. Denna grundprincip, för vilken
upphovsmännen själva på sistone icke riktigt tycktes vilja stå, att
döma av yttranden från statsrådsbänken i våras, men som alltfort
utgör den egentliga motiveringen för vänsterlösningen, denna
grundprincip har högern på de starkaste grunder avböjt såsom oantaglig.
Den framstår som direkt farlig med hänsyn till den ovissa
utvecklingen i öster och innebär ett automatiskt försvagande av
motståndskraften hos den nya ordningen i vår del av Europa, fullkomligt
oskyddad av alla stormaktsavtal. Ej heller finnes i fortsättningen någon
anledning för högern att överge sin mycket starka ståndpunkt härvidlag.
Om högern lystrade till uppmaningarna att acceptera vad som skett och
låta reservationen falla, skulle nog detta kännas som en lättnad för de
för beslutet ansvariga vänsterpartierna. Men just denna lättnad bör icke
beviljas. Vägran att bevilja den utgör i grunden den bästa hävstången
för försöken att uträtta något till det illa tiiltygade försvarets gagn.
Men den utrikespolitiska situtionen? Försvarsvännernas ställning
till försvaret är verkligen icke sådan, att de för dess skull behöva
känna frestelser att hoppas på någon försämring av det allmänna
läget. Försvaret är för dem intet självändamål; snarare är det då
vänsterlösningen, som söker att »vsere sig selv nok», oberoende av
alla yttre omständigheter. Högern har ingen anledning att
beträffande t. ex. Locarnopreliminärernas hållfasthet lägga i dagen någon
pessimism på förhand, som skulle kunna misstydas som ett slags
ängslan å försvarets vägnar, låt vara att en rätt s.tor skepsis i flera
avseenden är fullt på sin plats, framför allt i fråga orn den
beramade rustningsminskning, till vilken stormakterna äro skyldiga att
taga det första steget. Den enda riktiga ståndpunkten är kort och
gott den, att ett faktum skall föreligga, innan en stat i Sveriges läge
träffar anordningar med hänsyn till ett sådant faktum. Det är just
detta som vänstern i vårt land hastat i förväg, veterligen utan att
besitta särskilda underrättelser från höjden. Också funno vi ju härom
dagen herr Eliel Löfgren, trots all sin stora tillfredsställelse med
världssituationen, vara ganska bekymrad för att vi kommit alldeles
för långt ned i utförsbacken.
De inrikespolitiska förutsättningarna för en ändring av
riksdagsbeslutet äro, om man ser sakerna kallt, för överskådlig tid ingalunda
ljusa. Känslan för den gamla organisationen, förkroppsligad i våra
till undergång dömda regementen, har hittills icke visat sig så stark,
att den mäktat påverka sakernas gång. Kanske skall den flamma
upp, när deras fötter stå för dörren som skola bära bort dessa
formationer, men att uteslutande trygga sig till dess uppvaknande till
full kraft är f. n. knappast möjligt, eftersom växlar dragna på
framtiden så ofta äro förrädiska. Högern är vidare ett parti i utpräglad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
