Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - Försvarsfrågan efter »vänsterlösningen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försvarsfrågan efter
»vänsterlösningen».
DAGENS FRÅGOR
25. 11. 1925.
För det beslut i försvarsfrågan, som i våras
fattades av Sveriges riksdag, bär dess
vänstermajoritet hela ansvaret, icke minst den borgerliga delen av denna
majoritet. Den självvalda beteckningen »vänsterlösning» låter förstå,
att saken av närmast vederbörande också uppfattas på detta sätt.
Högerns nederlag var stort, måhända det största under dess tillvaro
som parti; men det var icke ett moraliskt utan ett parlamentariskt
nederlag, vilket ju långt ifrån är detsamma. Men visserligen bör det
aldrig bestridas, att åtgöranden från högerhåll, vittnande om lika mycken
osäkerhet som godtrogenhet, avsevärt bidragit till att pressa
utvecklingen fram till den punkt där utgången så gott som självfallet måste
bli sådan som den blev. Svensk Tidskrift har härom vid upprepade
tillfällen uttalat sin oförgripliga mening, och allt som hittills inträffat
har endast understrukit och bekräftat riktigheten av den uppfattning
som här kommit till synes.
Hurudan var högerns ställning vid avgörandet 1925? Partiet
bekämpade i samlad skara vänsterlösningen, det är alldeles sant. Men
hur var dess eget program beskaffat? Så vitt man kan finna, gick
programmet först och främst ut på att vinna tid. Det gällde medelst
provisorielinjen dels att söka avvärja ett beslut i riktning mot
nedrustning, men dels också att ge högern själv möjligheter att samla
sig kring ett verkligt, positivt program, en genomtänkt plan för det
svenska försvaret. Ett sådant program, ägnat att kunna ställas emot
vänsterlösningen, saknades i grunden i våras och saknas fortfarande.
Det fordras nu, att det kommer till stånd. Härvid blir det först att
tillse, att en enig höger kan samlas kring detta program eller i vart
fall kring den taktik, ur vilken ett genomfört program bör kunna
framgå. Ty kan full enighet ej vinnas härutinnan, utåt såväl som
inåt, så förskingras den moraliska tillgång högern innehar i kraft av
sin enhälliga och uttrycksfulla reservation mot riksdagsvänsterns
försvarsbeslut. Alla dessa som mest av allt önska att frågan sättes kvick
i jord skulle förvisso ingenting högre begära än ett tillspillogivande
av den enighet, som högern åtminstone i själva slutloppet lyckades
restlöst åvägabringa. Men vill ej högern svika hela sitt föregående,
lärer ingen möjlighet finnas att acceptera vad som skett. En annan
fråga, tyvärr en vida oklarare fråga, är åter den, om högern har makt
att göra vad som skett ogilt och förekomma vad som nu förberedes,
d. v. s. den gamla organisationens stympning till oigenkännlighet och
försvarskraftens nedskrivning till en bråkdel av vad den nyss var.
Med sitt principiella krav på en försvarsorganisation så beskaffad,
att den vid behoj* förmår uttaga hela folkets värnkraft, står högern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
