Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 11. 1925 - Försvarsfrågan efter »vänsterlösningen» - 1925 års allmänna kyrkomöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 DAGENS FRÅGOR
dragningar absolut icke få användas till nya, mer eller mindre
improviserade statsändamål, utan böra gå till skattelindringar.
Högern har trängts tillbaka ur sina positioner, men den har
åtminstone vunnit vad som på militärt språk kallas slagrum. Det gäller
till att börja med att vinna enighet om vad som nu bör göras, enighet
åtminstone i det väsentliga, så att allehanda halvt på måfå framkastade
taktiska förslag kunna undvikas. På denna enighet, på vilken allting
hänger, kommer det sedan att bero hur högerpartiet bör uppträda
i riksdagen. Härom må t. v. endast det sägas, att föga är vunnet,
om högern splittrar sig på olika linjer, ur vilka en motståndare kan
eller tror sig kunna avläsa en större eller mindre grad av »förståelse»
för vänsterlösningen. Det slutna uppträdandet måste vara en
orygg-lig huvudfordran. Utan ett sådant uppträdande i sluten formation
skulle en aktion för t. ex. organisationens bevarande förlora det mesta
av sin verkningskraft. Ännu så länge har högern närmast ett
provisoriskt program i försvarsfrågan. Men ej heller detta program är
rent negativt; högermotionen från i våras innehöll flera mycket
tänkvärda positiva moment, åt vilka diskussionen inom stormaktskretsen
inför den beramade »nedrustningen» senare givit allt starkare relief:
betonandet av den civila och industriella krigsberedskapens
oupplösliga samband med varje modern försvarsordning liksom med varje
försök att avväga makternas stridskrafter i en viss proportion. Redan
dessa faktorer stödja utan svårighet ett yrkande på ny prövning av
hela försvarsfrågan.
Att steg för steg pressa sig framåt, att icke släppa den för
motparterna så besvärliga reservationen mot vänsterlösningen, att icke
försumma de tillfällen som komma att erbjuda sig, särskilt när
kalkylernas ohållbarhet och godtycke mera än nu uppenbaras för var man,
att framför allt hålla samman i enighet och fasthet, så långt
inbördes hänsyn det tillåta — så skulle man alltså kunna sammanfatta
ett praktiskt handlingsprogram för försvarsvänliga riktningar i vårt lands
politik. Nederlag kunna väl ej undvikas, särskilt voteringsnederlag.
Men de kunna tagas med lugn i medvetandet om att det nu, trots allt,
dock bär uppåt och icke nedåt. Det finnes just icke mera att förlora.
Det nu avslutade kyrkomötet träder in i raden
av sina föregångare utan att genom vikten och
betydelsen av de beslut som fattats kunna göra anspråk på en
särställning. Tvärtom står det nog i detta hänseende efter flere av sina
föregångare. Någon fråga av samma storleksordning som
psalmboksfrågan vid 1920 års kyrkomöte förelåg icke. Även om det beslut, som
då fattades i denna fråga, i försiktig form upprepades i år och
kyrkomötet vidblev sin en gång intagna ståndpunkt, så skedde det utan
något större deltagande och intresse från den kyrkligt intresserade
allmänhetens eller pressens sida. Man betraktar uppenbarligen
psalmboksfrågan såsom tills vidare på ett fullt tillfredsställande sätt löst genom
det tillägg till den oförändrade 1819 års psalmbok, som vi redan fåttr
och omtanken om kyrkomötesbeslutet av år 1920 som en rent inre
1925 års allmänna
kyrkomöte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
