Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Erik Dahlbergsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 429
Det kan ju vara uppfriskande att någon gång se sjåpigheten fram-
träda på scenen »sans voile et sans atours». Och med särskilt nöje
må noteras, att yttrandet i Dagens Nyheter betecknades som »syn-
nerligen välbefogat». Statyförslaget var emellertid i sig självt till-
räckligt opraktiskt, för att man ej skall behöva befara, att det var
skäl av det anförda slaget som avgjorde dess fall. I alla bändelser
har icke dylikt »kält och gnäll» — för att använda ett skaldeord
som här passar i stycket — hindrat, att trehundraårsminnet av Erik
Dahlberghs födelse nu i höst i det svenska Pantheon begåtts med en
pompa och en smak, som väl anstodo den store barockkonstnären,
Suecia-verkets mästare.
På ett mera varaktigt sätt har man ock velat hugfästa hans minne.
Genom samverkan av Vitterhetsakademien, Fortifikationen och Tekno-
logföreningen har till minnesdagen åstadkommits en ståtlig publika-
tion, Erik Dahlbergh. Hans levnad och verksamhet, med överste
E. Ericsson och fil. lic. E. Vennberg som författare (Upsala och
Stockholm, Almqvist & Wiksell 1925).
Det finns väl bland svenska historiska personer få, som erbjuda
ett mera lockande biografiskt stoff än Erik Dahlbergh, krigaren,
konstnären, ämbetsmannen, den vittfarne resenären, den ypperlige
dagboksskrivaren, vilkens bragdrika offentliga bana genomskär största
delen av vår stormaktstid från trettioåriga krigets sista skede till
Karl XII:s tidigare krigsår. Rent vetenskapligt innehåller detta ämne
olösta problem av stort intresse. Suecia-verket och teckningarna till
Karlarnes historia innefatta ett komplex av konst- och lärdomshisto-
riska uppgifter. Dagboken har, fastän ett par gånger utgiven (senast
1912), icke därvid gjorts till föremål för den minutiösa historiska
undersökning, utan vilken det icke kan i detalj fastställas, hur den
vuxit fram och vilken grad av tilltro som tillkommer dess särskilda
uppgifter, en undersökning så mycket mera trängande som dessa upp-
gifter genom sin rikedom och sin konkretion självfallet blivit grund-
läggande för uppfattningen om stora och viktiga partier av vår historia.
Alldeles särskilt gäller detta de spännande februari-dagarna 1658,
då övergången över Stora Bälts isar »helade och förenade» det sven-
ska riket genom att avgöra de skånska provinsernas öde. Dagbokens
dramatiska skildring har givit dess författare en ställning i händel-
sernas förgrund. I vad mån motsvarar denna annat än i hans egen
hågkomst verkligheten? Med en beundransvärd vitalitet upptog i sin
ålders dagar kort före sin död Gustaf Björlin denna fråga till en
behandling, som åsyftade en grundlig omvärdering (Karl X Gustaf
och Erik Dahlbergh vid övergången av Stora Bält, Stockholm,
Norstedt 1921). Onödigt syrlig i tonen, långt ifrån uttömmande i forsk-
ningen, och säkerligen överdriven i sina slutsatser, utgör dock denna
lilla skrift en början till en självständig kritisk undersökning av det
material, som ligger till grund för vår kännedom om de stora händelserna.
I yttre avseende bereder den nya Dahlberghsboken, både genom
utstyrsel och illustrationsmaterial, en oblandad fägnad. Beträffande
innehållet blir intrycket mera sammansatt. Det vore otacksamt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
