Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Dagens frågor 26. 10. 1925 - Erik Dahlbergsminnet - Ur Viktor Rydbergs brevväxling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 DAGENS FRÅGOR
icke erkänna det värdefulla tillskott den ger vår biografiska litteratur
både genom nyvunna rön och genom popularisering av eljest mindre
lättåtkomliga resultat av tidigare undersökningar. Det vore kanske
också för mycket begärt, att en mera ingående genomforskning skulle
hunnit slutföras till bestämd dag. Men boken kan heller icke
betecknas som något avslutat helt.
Den grundläggande kritiska genomarbetningen av dagboken saknas
för det första alltjämt, även om vissa uppslag och antydningar till
en sådan skönjas. Boken kan vidare sägas egentligen bestå av tre
skilda partier. Av Dahlberghs på resor rika ungdomstid lämnar
Vennberg rned sammanställning av ett omfattande och noga
genomplöjt material en både vederhäftig och medryckande framställning,
där han — bl. a. med användning av bevarade inventarier över
Dahlberghs samlingar av böcker, kopparstick o. d. — lyckas ge en levande
bild av den fortgående utvecklingen av hans intressen och
färdigheter. Men just då hans offentliga bana på allvar börjar, brytes
kompositionen isär. Skildringen av hans civila gärning fortsattes av
Vennberg, medan hans militära bana i huvudsak tecknas av Ericsson
i en särskild avdelning av boken. Det splittrade intrycket ökas,
genom att den förre i detta parti av sin framställning huvudsakligen
uppehåller sig vid Dahlberghs artistiska och topografiska verksamhet,
lämnande en visserligen välkommen sammanfattning av sina för texten
till 1920—24 års Suecia-upplaga gjorda forskningar, vari notiserna om
hans ämbetsgärning och enskilda öden så att säga insprängas. Den
militäre medförfattaren å sin sida ger framför allt en på Ludvig
Munthes gedigna fortifikationshistoriska forskningar byggd
framställning av Dahlbergh som fortifikationsofficer. I övrigt nöjer han sig
mestadels med dagbokens och den framställande historiska
litteraturens uppgifter. Vad särskilt Balt-övergången beträffar, kan han
därför, trots en redig och av en åskådlig kartbild belyst skildring av
förloppet och ett — likaledes huvudsakligen på Munthe (i Tidskrift
i fortifikation 1922) grundat — genmäle mot Björlin, knappast
sägas ha fört det vetenskapliga grundläggningsarbetet ett spadtag vidare.
Det finns sålunda alltjämt tillräckligt av uppgifter för en fortsatt
Dahlberghsforskning. Den breda teckning av ungdomsåren, vilken som
sagt inleder minnesskriften, är också av den art, att man gärna skulle
vilja se den — med en till de nya verksamhetsområdena vidgad
intressesfär och under en fortsatt och preciserad undersökning av dagboken
som historisk källa — fullföljd in på de ännu mer betydelsefulla
skeden av Dahlberghs liv, som följde, sedan han på allvar »av en
skrivare blivit en soldat». Dahlberghs-minnet är tillräckligt rikt och
levande, för att man bör kunna hoppas, att det skall kunna hålla
intresset kvar, även sedan minnesfestljusen slocknat under
Riddar-holmskyrkans troféer.
Av den 1923 under redaktion av Emil
Haverman påbörjade upplagan av Viktor Rydbergs
brevväxling ha i närvarande stund tvenne volymer utkommit, och en
Ur Viktor Rydbergs
brevväxling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
