Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Isvolskijs misslyckade Ålandsmanöver. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 VERNER SÖDERBERG
skij, att det jäst var det ryska initiativet i Ålandsfrågan som
vållat Englands svängning, och han sade sig vara beredd att
»bringa det stora offret att tills vidare avstå från Ålandsfrågans
lösning och därmed beröva England mark för dess ytterligare
förhalande av den norska frågan». I samma samtal med Schoen
framskymtade här — i några ord om Englands oberättigade krav
på »säte och stämma i Östersj of rågan» — Isvolskijs nya linje
i Ålandsfrågan, nämligen planen att bli av med det förhatliga
servitutet i samband med ett status-quo-fördrag mellan
Östersjöns strandstater.
Den nya manövern — på sätt och vis ett motstycke till kejsar
Wilhelms förolyckade Björköfördragspolitik 1905 — inledde
Is-volskij vid tsarens möte med kejsar Wilhelm i Swinemunde
3—6 aug. 1907, där Isvolskij och Bulow även voro tillstädes.
Om Isvolskijs motiv anmärkes i en not i den tyska
aktpublikationen, att han »leddes av en strävan att betaga
icke-strand-staterna, d. v. s. England, möjlighet att inblanda sig i
Östersjö-frågor samt att vid detta tillfälle avlägsna de fjättrar, som
konventionen av den 30 mars 1856 pålade Ryssland i fråga om
Ålandsöarna». Efter återkomsten till Petersburg refererade han
själv utförligt för Schoen sin muntliga argumentering under
samtalen med Bulow. Trots att han stod i begrepp att några
veckor senare avsluta ententen med England (den ingicks 3%)
talade han — uppenbarligen för kejsar Wilhelms uppbyggelse
— om att Ryssland och Tyskland borde hålla sin allmänna
politik »i en riktning, som motsvarade Björköfördragets anda».
För att korsa Englands av honom i svart utmålade
Östersjöpla-ner hade han avstått från fördragserkännande av Norges
neutralitet och »gentemot England tills vidare låtit frågan om
Ålandsöarna falla». Om denna yttrade han enligt Schoens referat
(telegram 10/s):
Från reglering av denna senare fråga, från avlägsnande av det
gamla fördrag, som förbjöd Ryssland militära inrättningar på
Ålandsöarna, kunde Ryssland emellertid ej avstå; det vore ej förenligt med
dess värdighet och dess trängande intressen. Här vore ej fråga om
att skapa en strategisk stödjepunkt på dessa öar med någon mot
Sverige eller andra makter ovänlig tendens, utan helt enkelt om att
upprätta en polisstation för att verksamt hindra den starka
vapeninsmugglingen till Finland. Han önskade därför samförstånd med
oss om en politik, som från Östersjön uteslöte andra inflytanden än
från strandstaterna — Tyskland, Ryssland, Danmark och Sverige —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
