Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft 6 - Isvolskijs misslyckade Ålandsmanöver. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISVOLSKIJS MISSLYCKADE ÅLANDSMANÖVER 387
och han hade för närmare prövning lämnat Ers Durchlaucht ett
utkast till dylik överenskommelse. Med Sverige tänkte han, eventuellt
med vårt moraliska stöd, söka direkt samförstånd om Ålandsöarna
och först därefter, när detta samförstånd nåtts och ett Östersjöavtal
ingåtts, vända sig till Frankrike och England med förslag om
formligt upphävande av det föråldrade fördraget om Ålandsöarna.
Av samtalen i Swinemiinde har Bulow i en randanteckning
till en depesch givit ett bekräftande referat: »För Ryssland
gällde det här samtidigt en hederssak och en säkerhetsfråga,
det senare ej blott utåt, utan även med hänsyn till nihilistiska
stämplingar i rikets inre och i Finland.» Samma motivering
— med ett beaktansvärt litet personligt tillägg — som Isvolskij
delgivit Bulow lämnade på hösten en rysk diplomat, baron
Taube, till Tysklands charge d’affaires von Miguel (telegram
5/io 1907): »Som skäl för strävandet att bli av med 1856 års
klausul angav han l) den praktiska nyttan gentemot Finland,
2) den ryska egenkärlekens tillfredsställande, 3) herr Isvolskijs
önskan att göra sitt fosterland denna tjänst». Som av Isvolskijs
postumt utgivna memoarer framgår, var han till följd av sin
»västerländskhet» och sina förbindelser i frisinnade dumakretsar
samt även sin opposition mot förryskningspolitiken i Finland
en smula misstänkt på inflytelserikt gammalryskt håll, och det
är nog sannolikt, att hans av baron Taube antydda önskan att
åstadkomma något, som vore ägnat att stärka hans ställning i
förhållande till nationalistkretsarna, här kan ha spelat in. I
memoarfragmentet berör Isvolskij ej alls sin Ålandspolitik.
Det i Swinemiinde till Billow lämnade utkastet till ett
»Pro-tocole secret» innehöll utom en ömsesidig bekännelse till
status-quo-grundsatsen även en förklaring om att de båda makterna
för framtiden ej skulle som intresserade av Östersjöfrågor
erkänna andra än de fyra strandstaterna. För Sverige och
Danmark ställde det i utsikt att med de båda Östersjöstormakterna
senare få avsluta specialavtal, där deras integritet skulle erkännas
och upprätthållandet av status-quo »dans le bassin de la mer
Baltique» skulle stadgas. Det ryska utkastet underkastades
genast en mycket skarp kritik av föredragande rådet von Jagow
(ll/s). Bl. a. påpekade denne det betänkliga i att med Ryssland
avsluta ett fördrag med »onödig spets mot England». Ryssland
kunde senare frestas att underrätta England om fördraget och
därvid ge Tyskland skulden. Det planerade ryska avtalet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
