Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 9. 1925 - Mosulkommissionens betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 DAGENS FRÅGOR
Irakpolitik. I alla händelser är det en billig slagordsförenkling av
läget, när man — såsom nyligen en svensk förfäktare av den
turkiska tesen — sätter moraliskt indignerade likhetstecken mellan denna
regeringspolitik och »de engelska oljemyndigheternas merkantila
intressen».
Mosulkommissionen nöjer sig i sin sammanfattning av de
ekonomiska argumenten med att konstatera, hurusom »ekonomiska hänsyn tala
till förmån för det omtvistade områdets förening med Irak» och att
områdets enhet är ett ekonomiskt önskemål, men att — om andra
hänsyn än de ekonomiska göra en delning önskvärd — en sådan är
möjlig, förutsatt att Irak får behålla Dialaområdet för sina
irrigations-företag; helst borde emellertid i så fall också trakten kring Lilla Zab
och söderut få behålla även politisk förbindelse med sin ekonomiska
moderstad Bagdad.
Kommissionens huvuduppgift var som bekant att söka utröna
Mo-sulbefolkningens verkliga önskan, vilken ju teoretiskt hyllas såsom
frågans kärnpunkt av bägge de tvistande parterna. Kommissionen ger
därvidlag till en början England rätt i att en folkomröstning ej är
tillrådlig. De »plebiscit» till Faisals förmån engelsmännen åberopat
avfärdas såsom värdelösa spegelfäkterier, men mista därigenom även
sitt värde som prejudikat för det turkiska omröstningskravet.
Kommissionen anför goda skäl för att det system för ordningens och
opartiskhetens skyddande vid omröstningen, som turkarna framlagt, skulle
kunna leda till inbördeskrig. Med stöd av egna erfarenheter vid
utfrågandet betonar den vidare som en huvudinvändning
»omöjligheten av att hålla en folkomröstning, som vore av något värde och
återspeglade folkets verkliga önskningar». Stamhövdingar och
jordägare skulle kommendera massornas röstning och själva drivas av
små personliga hänsyn, tillfälliga stämningar, stamrivalitet och ej
minst fruktan för repressalier, om man röstade emot den förmodade
segraren. Kommissionen försåkrar, att alla bildade på platsen, som
den åtsport, även framstående turkvänner, hysa samma uppfattning.
Vid dess egna förhör hände det ibland, att tillfrågade först viskade
fram sitt votum för Turkiet och sedan med hög röst uttalade sig
för Irak, så att eventuella lyssnare utanför tältet skulle höra det.
Även anföres exempel på att ett vittne först ville veta, huru
grann-stammens hövding röstat, i öppet omtalat syfte att själv rösta tvärt
emot. På många håll inskränkte man sig till en hänvisning om
beskeds erhållande hos stammens hövding eller byns ägare. I flera
fall uttalade sig vittnen ena dagen för den ena lösningen, andra dagen
för den motsatta. Uttalandena följde inte alltid nationella linjer:
även araber uttalade sig för Turkiet, även turkar för Irak. Kurderna,
som ju utgöra befolkningsflertalet, voro delade. Många, som ville
hylla ett engelskkontrollerat Irak, föredrogo Turkiet framför ett fullt
självständigt ar ab välde.
Innan kommissionen formulerar sina slutsatser, gör den några
be-aktansvärda uttalanden av allmän art. Den påvisar därvid först, att
Turkiet visserligen fogat sig i Mosulockupationen, men däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
