Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 9. 1925 - Mosulkommissionens betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 365
aldrig, »vare sig legalt eller moraliskt» avstått från sina rättigheter
till Mosul. Det är därför tydligt, att det av brittiska och
Irakmyndigheter ockuperade området »ännu lagligen tillhör Turkiet, tills det
avstår sina rättigheter.» I samband härmed bestrides det engelska
argumentet om »erövringens rätt». Det militära läge av 1918, varpå
denna rätt skulle grundas, ändrades sedermera därhän, att det
uppkom »ett nytt militärt läge för alla de områden, som tillhörde eller
hade tillhört Turkiet», något som också fick sitt diplomatiska uttryck
i att Sévrestraktaten ersattes av Lausannefreden. Då Turkiet som
ledstjärna anger åstadkommandet av »en varaktig fred», påpekar
kommissionen, att en sådan förutsätter, att ingendera parten känner
sig ha lidit allvarlig oförrätt. Den av Turkiet faktiskt erkända staten
Irak finge därför icke berövas de resurser (vid Diala), som äro
nödvändiga för dess utveckling, och slutsatsen av premisserna om »varaktig
fred» borde bli, att »Turkiet endast berövas vad som är väsentligt för att
sätta Irak i stånd ej blott att vegetera men att utveckla sina
resurser». Styrkan av det på turkiskt håll med förkärlek åberopade
kommissionsuttalandet, att hela Mosulområdet »legalt» tillhör
Turkiet, försvagas onekligen av det faktum, att turkiska regeringen i fjol
formligen lovade att foga sig i rådets domslut i fråga om gränsen
samt att den även i år påyrkat, att Mosulområdets öde skall avgöras
av en fri folkomröstning. Kommissionen anser dessa uttalanden
innebära »une rénonciation morale éventuelle».
Slutförslagen förklaras därefter ha avgivits från en i viss mån annan
utgångspunkt, nämligen »uteslutande från synpunkten av berörda
befolkningars intressen». Enligt dessa säges det innebära »en viss
fördel», att det omstridda området ej delas. Det förordas därför,
att landet söder om Bryssellinjen (av ekonomiska och geografiska skäl
och i överensstämmelse med befolkningsflertalets förmodade
tendenser) förblir i union med Irak, om det engelska mandatet där
förlänges till 25 år och om kurderna få vidgad självstyrelse. Skulle
däremot mandatet upphöra efter nu löpande 4 år av 1924 års traktat
England-Irak, så anser kommissionen, att befolkningsflertalet föredrar
turkisk suveränitet framför arabisk, allrahelst som »Turkiets inre
status och yttre politiska läge äro ojämförligt stabilare än Iraks.» I
detta fall måste Irak dock få behålla Dialaområdet.
Efter detta orakelspråk följer ett nytt sibylliniskt uttalande.
Kommissionen tänker sig möjligheten av att rådet förutom till
Mosulbe-folkningens intressen även tar hänsyn till »legala och andra
politiska argument» och väger argumenten mot varandra, d. v. s. av
opportunitetsskäl försöker en kompromiss. Utan att förorda en
sådan, men med tanke på möjligheten av att den kommer till stånd i
gestalt av Mosulområdets delning, nämner kommissionen såsom mest
rekommendabel linjen strax norr om Lilla Zab, d. v. s. den linje,
som England och Frankrike enades om i Sykes-Picotavtalet 1916.
Den skulle till Irak föra de områden, som tydligast ekonomiskt
gra-vitera åt Bagdad, och den del av kurdernas land, som av gammalt
ställt sig mest avvisande mot turkiska förvaltningsmyndigheter. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
