Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Jules Romains, romanförfattare och psykolog. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULES ROMAINS, ROMANFÖRFATTARE OCH PSYKOLOG 347
infallet att stiga upp i Pantheon. Blickande ut över det stora
Paris blir han slagen av tänken: »Vem tänker på mig? Vad
skulle min död betyda?»
Hans död betyder dock mycket mera än han tror. Döden
når honom snart nog på hans vindskammare. Utomordentligt
väl skildras dödsarbetet, den hastigt fortlöpande processen av
spänning och avspänning. Men Jacques Godard är blott död i
fysiologisk mening. Han fortlever som en andlig verklighet i
minnet hos några få: hos sina grannar, som få påminnelser om
sin egen dödlighet, som också stiga i sin egen aktning genom
det uppseende dödsfallet väcker i fattigkvarteret och som därför
även halvt rörda köpa en krans och följa kistan till graven.
Detta liv efter döden når sin högsta triumferande vitalitet i
jordfästningens stund.
I sina föräldrars själsliv och hem är också Jacques Godard
en levande makt. Hans fader reser till begravningen från sin
by i Normandie. Modern minnes honom till sin sista stund.
Fadern dör fem veckor efter henne. Därefter är det så gott
som slut med Jacques Godards liv efter döden. Det är blott
en enda gång, som den i vanlig banal mening döde lever upp
i ett uppflammande före det slutliga utslocknandet. En
reson-nör, som ej kan erinra sig den dödes namn, kommer av en
händelse att tänka på hans jordfästning, och det synes honom
som om den, man begravt, på en gång existerade och icke
existerade. Den döde, som har levat som en skrämsel hos några,
som en tillfällig sentimentalitet hos andra, som ett rikt och
skiftande livsinnehåll i sina föräldrars minne och sinne, blir till
sist en orsak till den ständiga frågan om vara eller icke vara
hos en person, som vågar tänka på liv och död med
skarpsinne och ihärdighet. Först när domen över död man dött,
är Jacques Godard för alltid död.
Skildringen har hela tiden rört sig på två plan: författaren
har följt dels den kroppsliga upplösningsprocessen, dels den
andliga döden.
Huvudproblemet, att följa en människas existens i de
efter-levandes minne, är ju ej nytt. Man kan erinra om Shaksperes
Julius Caesar, där den mördade imperatorn är en makt i de
efterlevandes sinnen, som driver Brutus i döden. Men aldrig
har själva problemet stått så i centrum som i Romains’ bok.
Mört de quelqu’un är lika välgjord i detaljutförandet som till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
