Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Jules Romains, romanförfattare och psykolog. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 SVEN CEDERBLAD
grundkonceptionen. Frånsett den bärande tankegången har icke
detta verk framsprungit ur medvetslös inspiration utan är
produkten av ett ihärdigt och tålmodigt tankearbete. Det är nog
ofta så, att endast den minutiösa undersökningen tränger ned
på djupet.
Författaren kan skildra miljöns inverkan på människorna —
när jag här nämner det slitna ordet miljö, är det ej för att
nämna ett slagord, som befriar folk från att tänka, eller för att
väcka en obestämd föreställning av något enahanda och
vardagsgrått, utan för att ge ett starkt intryck av den ständigt
skiftande totaliteten av tusentals ting olika till sin art och sina
verkningar på sinnet. Denna Romarns’ skildringskonst når
kanske högst i beskrivningen av liktåget genom Paris’ gator:
för varje steg tillkommer något nytt, som förändrar
sinnesstämningen hos dem som vandra i processionen, allt som möter
antingen förstärker eller försvagar det grepp, varmed den döde
fängslar sin omgivning. Möjligen överskattar författaren de yttre
påverkningarnas betydelse; själslivet låter sig nog inte så lätt
influeras, sedan det en gång fått en bestämd inriktning.
Jules Romains’ Mört de quelqu’un är en renodlat psykologisk
roman. Denne viljetänkande psykolog skildrar själsrörelsen till
den grad exklusivt, att knappast ett ord sysslar med en gest,
ett minspel och ännu mindre med något, som icke avspeglar
själsliv. Det är endast blottläggandet av själarna, som är Romains’
syfte. Den gamla spanska historien om hur satan lyfter bort
hustaken i Madrid och låter sin följeslagare se, vad som
överallt sker i hemlighet, upprepas här med den skillnaden, att
författaren låter läsaren se in i själarna, då de stå under inflytande
av ett och samma faktum.
Även i Mört de quelqu’un blir man ej sällan påmint om
unanimismen. Ofta skildras reciprociteten i själsrörelserna hos
en grupp, t. ex. hos folket i samma järnvägskupé eller samma
procession. Detta att få se, hur de osynliga tankarna och känslorna
människorna emellan göras synliga, är av högsta intresse.
Franska kritici anse vanligen, att unanimismen både i teori och
praxis är av ondo. Häri ha de blott delvis rätt, synes det mig.
Det psykologiska betraktelse- och skildringssättet har åtminstone
i skönlitteraturen varit alltför individualiserat och det kollektiva
samspelet mellan olika själsrörelser alltför litet uppmärksammat,
såvida nu inte dessa känslor tagit formen av masspsykoser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
