Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Jules Romains, romanförfattare och psykolog. Av Sven Cederblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 SVEN CEDERBLAD
sig också ibland undrande om bokens mening och frågar sig, om
det ens är meningen, att det skall vara någon mening i denna
befängda berättelse. Nu har nog det trygga överlägsna skrattet inför
obegripligt måleri blivit något osäkert och delvis avlöst av en
beskäftig iver att söka förstå också det orimliga. Inför Les copains
har man just inte skäl till någondera attityden, om man också hela
boken igenom utsättes för svårigheten att avgöra i huru hög grad
man bör ta den och dess personer på allvar. Svårt är detta redan
därför, att Les copains är en bok om ruset, och om rusets
gudomliga eller djuriska natur ha ju meningarna av ålder varit delade.
Man känner också inför bokens glada kumpaner samma osäkerhet
som en nykter människa inför en berusad, av vilken man kan vänta
sig vad som helst alltifrån starkt kolorerade syner från rusets
romantiska värld till det råa och halvt kriminella skämtet. För
egen del måste jag ställa mig nyktert oförstående gent emot
författarens och de sju stallbrödernas höga värdering av det egna
ruset, helst som en del osmakligheter vittna om ganska dåligt
ölsinne. Gärna medges, att författaren lyckats genomföra sitt
program: att skildra själslivet hos en grupp människor under
vissa givna förhållanden, men han har blivit fången i sin egen
bokstavsträldom och följt sin egen doktrin lika pliktskyldigt
som man lyder en lagparagraf.
Om man läser Les copains med fullt och rättmätigt bibehållen
sömnighet, är däremot Mört de quelqu’un en verkligt fängslande
bok, som icke lätt släpper sitt fasta, jå, hårda grepp om sinnet.
Liksom varje författare, som skall ge sitt bästa, har Jules Romains
här ställt sig inför livets grundproblem: inför frågorna om livet
och döden. Det är nu en gång så med livsfrågorna: ingen kan
ge ett slutgiltigt svar på dem, men de framkalla det djupast
kända och grundligast tänkta hos en människa.
Böcker, grundade på en bärande tanke, ha något att ge även
i referat — när det gäller den stora litteraturen, är ju annars
en parafraserande resumé en lika motbjudande förvanskning
som ett oljetryck efter ett mästerverk. Huvudpersonen, vars liv
och död skildras, bär namnet Jacques Godard. Han är till
yrket f. d. lokomotivförare, är som människa utan mera reliefartat
framträdande egenskaper och vore som folket är mest, om han
ej reflekterade något mera än de flesta. Likheten med andra
människor gör, att han helt obestämt kan kallas »quelqu’un»
och bli typisk för flertalet. Denne Jacques Godard får en dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
