Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 15. 6. 1925 - Sovjetregeringens kreditnöd och Trotskijs återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 299
1924 och som gått ut på att på en gång skrämma med
revolutionshotet och antyda möjligheten av dettas undanskjutande, om man
tillhandahåller kapital för placering i Ryssland inom ramen av den av
sovjet beviljade ekonomiska rörelsefriheten.
Det stora och avgörande nederlaget för denna politik var
Mac-Donalds fall i England. Därmed förlorades den stora kreditchansen,
vilken var sammankopplad med det av MacDonald framlagda
brittisk-ryska avtalets öde. Och samtidigt diskrediterades Komintern (tredje
internationalens exekutivkommitté) och dess ledare Zinoviev genom
den för sovjets inflytande i Västerlandet högst fatala verkan, som
det s. k. Zinovievbrevet kom att utöva. Sedan dessa händelser, d. v. s.
sedan hösten 1924, har Zinovievs undanskjutande till andra planet
tydligen endast varit en tidsfråga. Visserligen lät man de länge
förberedda kupperna i Estland i december 1924 och i Bulgarien i april
1925 gå av stapeln. Utan att då och då iscensätta dylika kupper kunde
man ju ej i längden upprätthålla den rätta andan bland sovjets
förtrupper i Västerlandet, Kominterns underavdelningar. Men i de mera
solida västeuropeiska staterna aktade man sig för att lämna så
påtagliga bevis på kommunistpropagandans syftemål.
Kamenjev och Stalin med Rykov i bakgrunden — sovjet-oligarkiens
jämviktscentrum — lyckades sålunda klippa Zinovievs vingar en smula.
Hans namn och ställning syntes ha blivit ett oöverstigligt hinder för
finansiella uppgörelser med västerländska nationer, och det gällde ju
att hålla möjligheten öppen att åter bli »kreditfähig». Det nya
jämviktsläget markeras även genom Trotskijs återkomst. Denna högst
oberäkneliga personliga faktor i Sovjet-Rysslands politik har sedan
hösten 1924 hållits fjärran från »affärerna». Hans undanskjutande
var en av Zinovievs sista segrar, för övrigt uppenbarligen en s. k.
Pyrrhos-seger. Trotskijs försyndelser mot partidisciplinen hade
visserligen varit svåra, och hans opposition hade i mycket synts driven
av rent personliga motiv. Men han var dock en kraft, som icke
kunde lämnas utanför, om Zinoviev nu i sin ordning skulle isoleras.
Representerar Trotskij något eget politiskt program? Detta synes
icke vara fallet. Han är i främsta rummet sina fienders fiende.
Endast så mycket synes man med visshet kunna påstå, att han alltid
varit anhängare av en imperialistisk utrikespolitik och aldrig
omed-görlig i fråga om kompromisser på den ekonomiska politikens
område. Denna sistnämnda sida av sovjetpolitiken är nämligen nu åter
föremål för en omläggning. Försöket att monopolisera den inre
handeln ,hos de tungrodda kooperativerna har lett till ett allt mer
tyngande deficit i dessa halvofficiella organisationers budget och en
växande otillfredsställelse med varudistributionen. Trycket på den
privata handelsverksamheten i Ryssland har därför ånyo lättats. Man
är faktiskt på god väg tillbaka till 1921—23 års »nep»-politik.
Det är intet tvivel om att dessa båda företeelser —
omgrupperingen inom sovjetledningen och återgången till en friare ekonomisk
politik — av Moskva-regeringen avses att utnyttjas bl. a. i syfte att
återvinna förtroende och acceptabla kreditmöjligheter i Västerlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
