Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 15. 6. 1925 - Sovjetregeringens kreditnöd och Trotskijs återkomst - Englands inträde i världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 DAGENS FRÅGOR
De stora orden orn att Sovjet-Ryssland kan föreskriva det
västerländska kapitalet sina villkor och i nödfall helt undvara dess
medverkan är nämligen medveten bluff. Utan kreditmöjligheter kan
Sovjet-Ryssland på sin höjd underhålla ett minimum av produktion
till höga kostnader och för priset av ett allt tyngre skattetryck på
jordbruket. Ej heller kan den utrikespolitiska aktiviteten, frånsett
den långa frontlinjen tvärs genom Asien, utan ökade finansresurser
få det fria spelrum, som föresvävat sovjetoligarkiens ledande män.
Den som om också endast på avstånd följde
händelsernas utveckling de ödesdigra dagarna
omkring världskrigets utbrott, kunde icke undgå att med särskild undran
fråga vilken hållning England skulle intaga. Skulle det ställa sig
vid sidan såsom åskådare eller var det så nära förbundet med
Frankrike, att det måste ingripa till dess hjälp? Man visste, att ingående
militära förhandlingar mellan de båda länderna ägt rum, man kände
överenskommelsen av år 1912 om fördelningen av båda makternas
flottor, men man ägde icke kunskap om huruvida andra
förhandlingar försiggått, som mer eller mindre klart föreskrevo ett engelskt
ingripande, och man fick ingenting veta därom, förrän Tysklands
kränkning av Belgiens neutralitet medförde avgörandet. För
historien om Englands inträde i världskriget är det under sådana
förhållanden ett spörsmål av utomordentligt intresse, om en annan tysk
politik gent emot Belgien skulle ha kunnat medföra, att England
hållits utanför kriget. Engelska källor ha i allmänhet gjort gällande,
att England vid krigsutbrottet stod obundet och icke hade ingått
några förbindelser till Frankrike, som behövde draga det in i ett
krig med Tyskland. Särskilt den vid krigsutbrottet fungerande
premiärministern, numera lord Oxford and Asquith, har i en 1923 utkommen
bok med styrka framhållit detta. Nyligen har hans utrikesminister,
numera lord Grey, behandlat samma spörsmål i sina memoarer,
hittills utgivna endast i en lång serie utdrag i Westminster Gazette.
Greys skildringar understryka tesen om Englands frihet från
bindande löften, men de ge samtidigt ett starkt intryck av hur små
möjligheterna i själva verket voro för utnyttjande av valfriheten.
Lord Grey, till sin personliga läggning tydligen starkt sympatisk
mot ententen med Frankrike och framförallt oförstående inför den
tyska politiken, vars militaristiska anda och braskande självhävdelse
berörde honom obehagligt, sticker icke under stol med, att det fanns
en stark engelsk opinion emot landets indragande i kriget Denna
opinion befanns så starkt representerad till och med inom ministären,
att den krigsfientliga gruppen där enligt Greys mening skulle ha
kunnat spränga hela kabinettet. Den inneslöt mer än en av de mest
inflytelserika. Och samma ståndpunkt var vitt spridd både inom
parlamentet och ute i landet. Grey anser, att nationen i allmänhet
var för fred och att gentemot denna opinion de franskvänliga
sympatierna voro föga vägande. Man saknade intresse för det avlägsna
Serbien, man beklagade Frankrike att för denna saks skull genom
Englands inträde
i världskriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
