Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 15. 6. 1925 - Statsrådsdechargen 1925 - Sovjetregeringens kreditnöd och Trotskijs återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 DAGENS FRÅGOR
gare, när kritiken riktats mot högerministärer, har det gjorts åtskilligt
buller över att icke alla av oppositionen önskade upplysningar blivit
tillgängliga. Nu hade emellertid så gott som hela utskottet förenat
sig — dock mot ett par reservanter — i en direkt anmärkning. För
männen av den forna vänsteroppositionen fanns emellertid lyckligtvis
numera möjlighet att med större kyla än när det gällde exempelvis
ministären Hammarskjöld pröva, vad i dylika fall grundlagarnas
rätta tolkning ger vid handen samt rikets sannskyldiga nytta kan
anses tillåta. Bägge kamrarnas flertal, för tillfället utan varje
hänsyn till partiband, enades också att tillbakavisa utskottets yrkanden.
Det hela har sålunda reducerats till en teoretisk diskussion och
kan som sådan utan annan skada än tidsutdräkt fortsättas vid
kommande riksdagar eller i lärda tidskriftsartiklar. För konungens
rådgivares ställning är det längesedan konstitutionsutskottets granskning
betydde något, där är det andra och starkare faktorer, som äro
avgörande. De formalistiska synpunkter, som utskottet nu senast samt
med så ringa framgång anlagt, bidraga blott att yttermera minska
granskningens starkt försvagade anseende. Ovillkorligen tränger sig
frågan fram, orn det icke snart är tid att grundligen reformera den
ärevördiga antikvitet, som heter konstitutionsutskottets granskning av
statsrådsprotokollen. På sina håll anser man visserligen denna vara
oupplösligen förenad med våra konstitutionella sedvänjor. I fall det
med fog kan sägas, att den fortfarande gör gagn, bör den självklart
bibehållas. Fråga är dock, om icke all effektiv kontroll numera
söker sig andra vägar, och om icke utskottets arbete i denna del blir
ett letande bland obetydliga detaljer, där det icke emellanåt rent av
haft prägeln av en viss lust att ställa till krångel och obehag.
Lyckligtvis har konstitutionsutskottet andra och mera
verklighets-fyllda uppgifter att beakta. Ty får man sluta av de resultat, vartill
protokollsgranskningen nu år efter annat fört fram, förefaller det
som missbrukad arbetskraft, att 20 djupt allvarliga riksdagsmän jämte
lika många som deras suppleanter samt ett rätt stort kansli skola
ägna en avsevärd del av sin tid och sitt intresse åt läsningen av de
oändliga registerlängder över avgjorda mål, som tituleras »de i
statsrådet förda protokollen».
Mellan sovjetregeringens kreditnöd och
Trotskijs nu åtminstone delvis
återvunna maktställning finnes ett otvivelaktigt kausalsammanhang. Eller
man kanske rättare borde uttrycka saken så: det har alltmer visat
sig omöjligt att samtidigt och med samma iver gå fram såväl på
den kommunistiska världsrevolutionens som på de kapitalistiska
kreditförbindelsernas väg. Skräcken för den förra har i Västerlandet
högst betydligt avtagit, och de senare ha sedan Ruhrpolitikens
avveckling mer och mer återvunnit sin gamla fasthet och soliditet.
Ingendera av dessa utvecklingslinjer är tjänlig för den nuvarande
ryska regimens intressen. De ha också framtvingat ett övergivande
av den sovjetpolitik gentemot Västerlandet, som följts från 1921 till
Sovjetregeringens kreditnöd
oeh Trotskijs återkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
