Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 15. 6. 1925 - Ministärens evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 295
pressen aldrig tröttnat att förkunna, och som åtskilliga borgerliga
tidningar godmodigt eftersagt. Fråga uppstod då, hur en ministär,
som var bildad på dessa lysande namn, skulle reda sig i
fortsättningen. Närmast låg att spörja, om fortsatt fungerande under så
förändrade förutsättningar var lämpligt eller ens tänkbart, men möjlig
var också vägen att göra en rekonstruktion på bredare basis inom
partiet. De starka viljorna inom ministären föredrogo emellertid en
tredje lösning. De låtsade, som orn absolut ingenting skett: sedan
de nyss öppnade gravarna skottats igen, var det ingenting mer med
de oersättliga förlusterna. Den styrande kretsen kompletterade sig i
stillhet med några pålitliga män. »Le roi est mört, vive le roi»,
allt kan fortsätta i de gamla hjulspåren! Publiken har beskedligt stått
och tittat i konselj rumsdörren, som orn det varit en liten
omflyttning inom arbetarpartiets förtroenderåd men alls icke någon
förändring inom den regering, som nu bär ansvaret för rikets styrelse.
Detta negligerande av personernas betydelse, som ger en underlig
kommentar till de devota sorgebetygelserna omedelbart förut, torde
inom parlamentarisk politik vara exempellöst. Eller åtminstone är
det exempellöst, att det bedrivits med framgång. Ett fullständigt
snarlikt fall hade England 1834, då whigs’ underhusledare ärvde
pär-skåpet och måste flytta till överhuset; det medförde då, att
ministären själv lojalt anmälde sitt försvagande och erbjöd sig att avgå.
När Gladstone gick 1894, försökte visserligen hans kolleger reda sig
utan honom, alldeles som Brantings nu, men det tog ett snart och
snöpligt slut. Det konservativa partiet kunde efter Salisburys avgång
1902 draga ut upplösningskrisen något längre på grund av tillfälliga
omständigheter; resultatet blev i alla fall detsamma. Ty för en
bortgången ledare kan det visserligen skapas substitut men ingen verklig
ersättare, som på samma personliga sätt handhar affärerna. Därför
blir det alltid vid inträffad vakans en krafternas mätning, förut
tillbakahållna strömningar bryta fram, de av gammalt dominerande
hota att mista i betydelse, tills ny ledning skapat återställd jämvikt.
Ju bredare demokratisk basis för partiet, dess flera anspråksfulla krafter,
dess större svårigheter att ordna upp mellan dem.
Att det svenska socialdemokratiska partiet trots ansträngningarna
att utåt hålla god min icke undgått ledarekrisen, visa åtskilliga
händelser under denna riksdag. Den nuvarande ministären har
visserligen bemödat sig om att icke framträda med några sådana
hjärteförslag, som kunde påfordra kraftansträngningar samt vid misslyckande
göra avgång nödvändig, men på en rad av detaljspörsmål har den
kunnat mäta, hur svagt dess inflytande är. Vid utgiftsstatens
behandling tog statsutskottet oupphörligen ledningen, och det var icke
minst dess socialdemokratiska ledamöter, som förfäktade från
regeringsförslagen avvikande meningar. Det har rått ett tillstånd, som
förr i världen och beträffande varje något högerfärgad styrelse skulle
betecknats som vådlig regeringslöshet; när det nu gällt
socialdemokrater, synes man ha vida lindrigare fordringar. Men trots allt väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
