Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 15. 6. 1925 - Demagogiens seger över försvaret - Ministärens evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 DAGENS FRÅGOR
verkliga vidden av det ansvar för rikets säkerhet dess nuvarande
officiella majoritetsledare i så bindande ordalag åtagit sig.
Allmänheten bör upplysas om det verkliga läget i Europa, om Sveriges
förpliktelser som fredsfaktor vid Östersjön, om nyttan och
nödvändigheten av att stärka denna fredsfaktors förmåga att fylla sin uppgift,
om de försvarsorganisatoriska brister, som nu försvåra detta, om
att medlemskapet i Nationernas förbund medför fredsförsvarande
plikter även av militärpolitisk art och att den samfällda
avrustnin-gen, som skulle fritaga folken från att behöva tänka på att med
vapen värna sitt oberoende, för visso ännu ej skönjes vid synranden,
kort sagt om en mängd enkla och påtagliga erfarenhetssanningar,
som löpt fara att falla i glömska under nu rådande abnorma
tidsförhållanden eller som bortskymts genom försvarets användning som
bricka i det inrepolitiska partispelet. Ett sådant upplysningsarbete
måste från början läggas på lång sikt och bereda sig att möta
varjehanda svårigheter, på vilka det senaste klumpiga försöket att stämpla
svensk försvarsrörelse som förstucken fascistagitation är ett exempel
bland många. Riksdagsbeslutet i försvarsfrågan med det breda
utrymme, som rätt enkel demagogi därvid lyckats taga sig, är egnat
att inge allvarliga tvivelsmål, huruvida den svenska demokratien
verkligen är så »fullmogen» som sagts. Desto nödvändigare är det då
att utan dröjsmål samla alla ansvarsmedvetna krafter i ett energiskt
arbete på att söka vinna denna demokrati för en mognare
uppfattning av ’dess ofrånkomliga plikter mot riksförsvaret.
Vid ministärskiftet hösten 1924 var det från början klart,
att en minoritetsregering skulle avlösas genom en annan
fastän från motsatt parti. Värdet av ett sådant ombyte syntes med
skäl tvivelaktigt nog, ty även om det nya regeringspartiet räknade
några röster mera inom kamrarna än det förra, skulle det vara
fullständigt ur stånd att föra någon egen politik. Att ombytet likväl
skedde, hade också alldeles speciella grunder, utpräglat personliga till
karaktären. Den föregående ministären hade tydligen tappat kuraget,
men däremot voro socialdemokraternas yngre krafter verkligt ivriga
att komma till makten. Med de gamla ledarna Branting och
Thorsson som skyltar kunde de prestera ett regeringspapper, som tog sig
rätt vederhäftigt ut. När ministerlistan framlades, visade den sig
representera egentligen blott en fraktion inom det nya
regeringspartiet, men ledarnas namn och auktoritet borgade för lydnad från
de mindre tillfredsställda samt ej minst för respekt.även från
borgerligt håll. Ministärbildningen var sålunda först och sist ett
erkännande åt de båda veteraner, som under så många år med oförneklig
framgång fört sina skaror.
Sedan dess har det märkliga inträffat, att icke blott den ene utan
båda dessa ledare med kort mellanrum för alltid avträtt från
skådeplatsen. Detta skedde under hedersbetygelser, som ville visa, att de
bortgångna voro icke bara duktiga och kloka karlar, varom ingen
tvivlat, utan statsmän av ovanliga proportioner, satser som parti-
Ministärens
evolution.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
