Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 15. 6. 1925 - Demagogiens seger över försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 293
lysten grannstat vid vår nordöstra landgräns. Ryska rikets
upplösning och tillkomsten av en, om än svag, barriär av vänskapliga
stater mellan Sverige och Ryssland kändes därför som en större lättnad
än denna gynnsamma förändring av vårt läge faktiskt innebar. Kommo
så därtill på sina håll överdrivna föreställningar om vad Nationernas
förbund mäktar uträtta för krigs avvärjande samt desslikes en lika
överdriven tro på den fredsbevarande inverkan maktuttömningen
under världskriget och minnena av dess fasor kunde utöva — och
den oklara halvtrygghetskänsla uppstod, som psykologiskt förklarar
den svenska försvarsfrågans senaste öden och nu frestat att
behandla ärendet enligt vedertagna partipolitiska auktions- och
kompromissmetoder. Ett typiskt uttryck för dessa stämningar är det
yttrande i Första kammaren, där herr Carl Gustaf Ekman till
besvarande upptog allvarsfrågan, om verkligen den av honom
föreslagna och sedan genomdrivna organisationen räckte. Svaret lydde
enligt pressreferat:
Jag svarar först, att den räcker för varje konflikt, som kan uppstå med
stater, med vilka vi ha sammanhängande landgränser. Man invänder, att en
sådan konflikt anser man utesluten. Nåväl, enbart detta faktum visar, att vi
befinna oss i ett lyckligare läge än nästan varje annat land i Europa.
Herr C. G. Ekman avfärdade därefter enligt samma referat
eventualiteten av vårt läges försämring ganom rysk återerövring av
Finland med att »detta har beaktats i och med skapandet av
Norrbottens militärområde», varpå han lika lättvindigt uppges ha förklarat,
att »inför alla andra tänkbara men osannolika kombinationer kan
ingen svensk försvarsorganisation skapas tillräckligt stark att
tillförsäkra oss seger». Orn detta är summan av den utrikespolitiska
visdom, varmed vänsterlösningens starke man, segraren i demagogiens
kamp mot försvaret, motiverade sitt utskottsförslag, så har man all
anledning att glädjas över den påfallande ouppmärksamhet pressen
ute i Europa visat i fråga om den svenska riksdagens
försvarsdebatter och nedrustningsbeslul.
Helt naturligt sysselsätter man sig i försvarsvänliga kretsar efter
detta beslut bekymrat med frågan om vad som kan göras för att
motverka beslutets skadliga följder för land och folk. »Lojal»
resignation tillrådes från vänsterlösningens män. Självklart är
emellertid, att slapp underkastelse är utesluten i en fråga, som man ärligt
anser gälla rikets väl eller ve, kanske dess tillvaro som oberoende
västerländsk stat. Arbetet på att söka bereda Sveriges rike ett efter
måttet av dess bärkraft i möjligaste mån betryggande försvar kan
och får ej uppges därför att riksdagen fattat ett ödesdigert beslut i
motsatt riktning. Vad som då närmast behöves är upplysning, ej
bittra deklamationer eller hysteriska försök till panikagitation, utan
ett sakligt och målmedvetet, välorganiserat upplysningsarbete, ägnat
att småningom påverka den demokrati, av vilken med vårt statsskick
försvarets framtid ju alltid ytterst är beroende. Det ligger ingen
illojalitet i att man eftertryckligt påminner denna demokrati om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
