Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Två nya bidrag till svensk litteraturforskning. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 285
hans påpekande av att Strindberg, då han, trogen sina nyförvärvade
intelligensaristokratiska teorier, låter intrigens trådar ledas av en
med onaturligt skarpsinne och infernalisk slughet utrustad
övermänniska, i själva verket faller tillbaka i det Scribeska intrigdramats
föråldrade schema. Det är samma drag som även senare, ytterligare
accentuerat genom inflytande från den Poe’ska detektivtypen, kom att
gå igen i Paria och Den starkare, tyvärr i en form som på den
oförvillade läsaren eller åskådaren verkar närmast komisk. Det
oorganiska, hafsiga och ogenomtänkta, som ofta framträder så skarpt i
Strindbergs författarskap, har här av Lamm belysts genom
hänvisning på de verk, varur Strindberg hämtat sin inspiration. Några
fraser hos Lombroso, ett par fysiognomiska iakttagelser, en rad
fotografier i ett kriminalistiskt arbete räckte till för att framkalla en ny
åskådning hos Strindberg och som en konsekvens härav även i
motsvarande grad förändra hans litterära produktion. Allt mer och mer
visade det sig att hela Strindbergs väsen var bragt ur jämvikt; det
behövdes icke mycket för att utlösa de stämningar, som skulle leda
till Infernokrisen. Hans litterära alstringskraft företer tydliga tecken
till avmattning, skönjbara främst i det svaga och osammanhängande
sagospelet Himmelrikets nycklar, där han i allegorisk form skildrat
de olika faserna av sitt liv och sin författarverksamhet. Ett enda
konsekvent naturalistiskt verk tillhör denna period: äktenskapsdramat
Bandet med dess kuriösa omformning av författarens egna
erfarenheter från skilsmässoproceduren år 1891. I övrigt är Strindbergs
intellektuella vitalitet som sagt vid denna tidpunkt oförtydbart i nedan;
hans olyckliga äktenskap låg som en hämmande mardröm över hela
hans själsliv, och det krävdes en avgörande kris för att befria honom
från dess betvingande hypnos. Det som lösgjorde honom var den
religiösa brytning, som framkallades av Infernoperiodens stämningar,
och med rätta påpekar Lamm, att det var först härigenom som hans
litterära produktion fick en ny utgångspunkt. »Med alla de
personliga lidanden den vållade honom och med alla de besynnerligheter,
som den förde med sig, var den dock en poetisk nyfödelseprocess,
som kom nya källsprång att kvälla fram hos honom.»
När d:r John Landquist grep sig an med sin bok om Geijer, hade
han förmodligen knappast uppgiftens svårighet fullt klar för sig.
Men såvitt man kan döma har han på ett relativt tidigt stadium
kommit till insikt om vilket oerhört komplicerat problem det är att
under enhetliga synpunkter sammanfatta ett livsverk, så sällsynt rikt
och mångsidigt som Geijers. Därför har han i klar medvetenhet om
nödvändigheten av en viss begränsning av ämnet valt att lämna åsido
de delar av Geijers verksamhet, som mer eller mindre direkt falla
inom specialforskningens område, och i stället koncentrerat sig på
skildringen av det centrala i Geijers personlighet, hans filosofiska och
historiska åskådning. Även det biografiska, som ju eljest för känne-
20. Svensk Tidskrift 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
