Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Två nya bidrag till svensk litteraturforskning. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 LITTERATUR
1887 och 88 sina intentioner på ett sätt som bildar epok i den
europeiska litteraturens historia. Även i dessa dramer blandas
karaktäristiskt självbiografiska detaljer och litterära inflytelser. Strindbergs
ändlösa grubblerier över förhållandet till hustrun (Siri von Essén)
kombineras i Fadren dels med påverkningar från det grekiska dramat med
dess stränga komposition och dess koncentrerade handling, dels med
uppslag, hämtade från Shakespeares analys av svartsjukans väsen i
Othello. Fröken Julie betecknar en ytterligare milstolpe i
Strindbergs utveckling. Mera än i något av sina tidigare verk har han
här funnit sig själv. Inflytandet från Zola och hans naivt-pedantiska
litterära teorier om ärftlighet, miljö m. m. är visserligen
omisskänneligt, särskilt i fröken Julies orimliga skildring av sina barndomsår
och sina familjeförhållanden, men tillämpningen bär alltigenom
Strindbergs egna drag. I stället för att föra fram på scenen schematiskt fixerade
typer, sådana som naturalismen i gemen presterade, skapade han
gestalter av den mest egenartade sammansättning, »konglomerater av
förgångna och pågående kulturgrader, bitar ur böcker och tidningar,
stycken av människor, avrivna lappar av helgdagskläder, som blivit
lumpor, alldeles som själen är hopflickad». Han har i hela dramat
vida mera än vad han eljest brukade givit sin skapande fantasi fritt
lopp och för en gångs skull åtminstone försökt att hålla sina privata
angelägenheter utanför det hela. Lamms analys av dramats figurer
bidrar i högst väsentlig grad till förståelsen av hur motiven korsa
varandra i detta egenartade verk. Detaljiakttagelserna vittna , som
alltid hos Lamm om en otrolig förmåga att se på en gång
psykologiskt och historiskt. Som ett exempel må blott nämnas parallellen
mellan betjänten Jean och Ruy Bias, vilken kastar ett nytt ljus över
Fröken Julies ställning i det nittonde århundradets litterära utveckling:
»Jean är Ruy Bias, avklädd sin grand av Spanien-mantel och avslöjad
i sitt lakejlivré, men en Ruy Bias, som ej setts i romantikens blå
skimmer utan i verklighetens gråkalla dager.» Iakttagelsen är ej
mindre originell än riktig och betyder som sagt ett utomordentligt
värdefullt uppslag för belysningen av frågan om det Strindbergska
dramats litteraturhistoriska orientering.
Den förmåga att abstrahera från egna upplevelser, som Strindberg
visat i Fröken Julie, räckte emellertid ej länge. Redan i sitt nästa
drama, Fordringsägare, har han återigen glidit in i de gamla
hjulspåren och omsätter så gott som alldeles oförmedlat sina
äktenskapliga erfarenheter i litterär form. Ett nytt element gör sig emellertid
här gällande, nämligen det psykiatriskt-hypnotiska inslaget. Genom
studier i den under 1880-talet ytterst populära litteraturen om
psykiska fenomen, tankeläsning, suggestion och dylikt hade Strindberg
bringats till den övertygelsen att även det dagliga livets förhållanden
i stor utsträckning bestämdes av suggestion och viljeöverföring från
de överlägsna individerna till de svagare, och i överensstämmelse
med denna sin åskådning skildrar han nu sina egna verkliga och
inbillade upplevelser i sitt första äktenskap. Även här är Lamms analys
slående riktig i sin klara saklighet. Lika roande som frappant är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
