Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Två nya bidrag till svensk litteraturforskning. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 281
skifta ståndpunkter. Detta grunddrag är det också som präglar hans
diktning och skänker den dess egendomliga och enastående originalitet.
Utan att fasthålla vid detta grundläggande faktum kommer analysen
av Strindbergs produktion oundvikligen att gå på sidan av det
väsentliga och stanna i ensidighet. En nervös och disharmonisk
fantasimänniska men samtidigt också en kritisk, misstrogen och robust natur,
utrustad med ett ovanligt stort inslag av benhård egoism och cynisk
likgiltighet för andras lidanden, det var vad Strindberg var, och det är
detta som man vid studiet av hans verk ständigt måste hålla i minnet.
Denna intensiva sammanvävning av dikt och liv har han själv många
gånger berört — exempelvis en gång i ett utomordentligt intressant
brev till Axel Lundegård, där han klagar över att hans liv genom
mycken diktning blivit ett skuggliv, i vilket han ej längre kan skilja
på fantasi och verklighet —, och faktiskt är det blott genom
beaktande av detta faktum som man finner klaven till förståelsen av hans
diktarpersonlighet. Att med litteraturhistorikerns analytiska säkerhet
och psykologens genomträngande intuition ha visat upp, hur dessa
skilda faktorer ur fantasiens och realiteternas värld samverkat i den
Strindbergska diktningens genesis, är den stora och ovärderliga
förtjänsten i Martin Lamms arbete.
Ypperst framträda resultaten av denna Lamms metod i skildringen
av Mäster Olofs tillkomst- och utvecklingshistoria. Detta det största
bland Strindbergs ungdomsverk, som sysselsatte honom sex år av
hans liv, ger (i själva verket vida tydligare än vad Strindbergs egen
framställning i tredje delen av självbiografien antyder) en fullständig
spegelbild av skiftningarna i hans livsåskådning under hela den mest
kritiska perioden av hans ungdomsutveckling. »Anlagt som eit
idédrama », säger Lamm, »utfört som ett realistiskt historiskt drama i
en stil, som blivit utgångspunkten för hela Strindbergs senare
historiedramatik och som föregriper hans realism över huvud, visar det i
versupplagans Efterspel de första ansatserna till den
fantastiskt-ro-mantiska och symboliska diktning, åt vilken Strindberg skulle ägna
sig efter Infernokrisen». Att följa Lamms från undersökning av de
olika handskrifterna utgående analys är för kännedomen om
Strindbergs inre liv av det allra högsta intresse. Det första utkastet till
dramat genomandas av en fanatisk idealism, och Mäster Olof själv
är en gestalt, koncipierad under inflytande av både Faust och Brand,
brinnande av radikalt omstöpningsbegär och absolut hänsynslös i sitt
förhållande till traditioner och nedärvda åskådningar. Därför går
han också med tragisk nödvändighet under som en in i det sista obruten
kämpe för sina ideal. Men innan detta drama hunnit skrivas färdigt
hade Strindbergs yttre levnadsomständigheter förändrats; från att vara
fattig Upsalastudent hade han blivit journalist i Stockholm och
enrollerats i huvudstadens liberala pressfalang. Därmed följde också
ett förändrat perspektiv på Mäster Olof och hans verksamhet.
Reformatorn, som inriktar sig blott på själarnas frigörelse från det
kyrkliga trycket, träder i bakgrunden, och i stället koncentreras
Strindbergs intresse på den konsekvente revolutionären, »kommunarden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
