Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Gabriel de la Gardie som konstmecenat. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 AUGUST HAHR
städer, slott och herresäten m. m., förutom fornminnen,
uppmuntrade han livligt, och det var på hans rekommendation
Dahlbergh 1661 fick regeringens privilegium på utgivandet samt
senare anslag för »kopparstyckens» anskaffande i Paris.
Men Magnus Gabriel De la Gardies minne som konstmecenat
är dock kanske mest bundet vid hans egna byggnads- och
restaureringsförelag. En grand seigneur med en furstes anspråk
och en byggherre av europeiska mått, förmådde han kalla till
liv en verksamhet, vari ingen av hans ståndsbröder, det må nu
ha varit sådana magnifika byggherrar som Karl Gustav Wrangel,
Gustav Bonde, Nils Bielke, Seved Bååt, Kristoffer och Karl
Gyllenstierna, kunde mäta sig. Samtidigt se vi honom grunda väldiga
samlingar av konterfej och andra tavlor, skulpturer, vävda tapeter,
konstmöbler, guldsmedsarbeten och andra pretiosa för
slottsgemakens utsmyckning.
Likaledes bör erinras om hans många kostsamma
kyrkorestaureringar (främst Varnhems) och beställningar av altartavlor,
predikstolar, kyrksilver m. m. för en mängd kyrkor i landet, ej
minst i Västergötland.
I allt detta ingrep han personligen och det in i minsta detaljer.
Man frågar sig, när den av tyngande statsärenden och annat
upptagne mannen fått tid och tillfälle härtill. Förklaringen ligger
dels i ett framträdande drag i hans begåvning, att samtidigt
kunna sysselsätta sig med till arten skilda uppgifter, dels i hans
ganska utsträckta vistande på sina gods, »procul negotiis». Över
det senare klagade samtiden bittert, men han var icke ensam i
regering och råd att tilldela sig rundliga ferier på landet vid
olika årstider. Må vara att de höga herrarna längtade bort från
de ordrika talen och trätorna i rådskammaren, men de
riksvårdande ärenden, för vilka de stodo i ansvar, blevo lidande på
deras frånvaro.
Ännu i dag vittna monumentala byggnadsverk och deras fasta
dekoration om den svenske mecenatens intentioner och om
konsten vid hans hov. Andra åter ha förstörts av eld och brand
och även de som bevarats, ha ingalunda skonats av tidens
med-fart och människors vandalism. Försvunna äro Ekholmen och
Drottningholm i Uppland (de De la Gardieska slotten), Höjentorp
i Västergötland, Kågleholm i Nerike samt palatset Makalös (senare
Arsenalen) i Stockholm. Bevarade äro däremot Läckö och
Mariedal i Västergötland, Vängarn och Karlberg i Uppland. Jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
