Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Magnus Gabriel de la Gardie som konstmecenat. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE SOM KONSTMECENAT 265
tiativen. Det var även under denna tid De la Gardie förärade
universitetet den kostbara gåvan av Ulfilas’ gotiska
bibelöversättning (rättare fragmenten därav), som under namnet »Codex
argenteus», efter det av donator påkostade silverbandet, nu utgör
bibliotekets förnämsta klenod. Med denna följde ett 60-tal
handskrifter rörande Nordens historia m. m. Kort förut hade han
till prydandet av konsistoriets sessionssal överlämnat en serie
regentporträtt från Gustav It. o. m. Karl XI, universitetets första
egentliga konstdonation.
Redan 1681 donerade han sin stora och dyrbara boksamling,
som likväl togs i mät av reduktionen, men sedan på konungens
befallning undantogs från den avlidne riksdrotsens tillgångar och
överlämnades till akademien. Det förtjänar ock nämnas, att
med biblioteket följde ett antal ännu bevarade porträtt (23 st.),
dels av samtida lärde som Hugo Grotius, Daniel Heinsius o. a.,
dels av en del italienska humanister, de senare fantasibilder.
En våg av hänförelse för Nordens forntid gick genom det
bildade Sverige under dessa dagar. Hos Olof Rudbeck tog sig
väl detta intresse de mest fantastiska proportioner i hans
ryktbara Atlantica, men mera bottnande i praktisk
ändamålsenlighet var en sådan åtgärd som inrättandet (l666) av det av De
la Gardie föreslagna Antikvitetskollegiet i Upsala med
Stiernhielm som president och Loccenius, Verelius, Schefferus och
Hadorph som bisittare. Detta skulle ägna sig såväl åt
uppspårandet och tolkandet av handskrifter rörande Nordens
historia o. a. (anställandet av isländaren Rugman hör hit) som åt
uppteckningen och undersökningen av fasta fornminnen. Inom
intressesfären föllo — märkligt nog — även våra medeltida kyrkor,
större som smärre, och vad de innehöllo av äldre kyrklig konst,
ett fält, varinom först Hadorph, senare Peringskiöld utförde ett
betydande arbete, som även för våra dagars konsthistoriska
forskning varit av största vikt. I den förres sällskap gjorde t.
o. m. rikskansleren själv en antikvarisk resa i Västergötland,
varunder särskilt i grevskapet en mängd monument (även
kyrkliga) beskrevos och avbildades. Likaså undersöktes Varnhems
gamla klosterkyrka, vars räddning undan det hotande förfallet
helt och hållet är De la Gardies förtjänst.
Men det var ej endast det »forna Sverige» omsorgerna gällde.
Erik Dahlberghs stora vågsamma företag att utgiva bilder i
kopparstick även av det »närvarande Sverige», representerat av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
