Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 6. 4. 1925 - Sovjet-Rysslands asiatiska politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 231
bilda en bättre basis för bedömande av det inre Asiens förhållanden
än som torde stå någon europeisk regering till buds. NarkomindjeVs
(utrikeskommissariatets) asiatiska byrå fortsätter här med stegrad
intensitet under ledning av Tjitjerin, Joffe, Jurin, Karachan (den
sistnämnde själv asiat-armenier) m. fl.tsarväldets äldre asiatiska anti-brittiska
traditioner, som för ett olycksaligt årtionde år 1907 övergåvos genom
ententen med England. Sovjetpropagandan tar hand om alla de inre
asiatiska oroselementen, uppmuntrar dem, stöder dem, finansierar
dem och dirigerar dem i antibrittisk riktning. Men kommunistisk i
egentlig mening är denna propaganda knappast. Anti-kapitalistisk?
Jå, men därför att och endast så till vida som kapitalismen är
identisk med anglo-saxisk maktställning. Det finns emellertid knappast
någon nationalistisk rörelse i inre Asien, som icke erhåller agitatorer
utbildade vid något institut i Taschkent, Tiflis eller Moskva, knappast
någon rövarstam i brittiska gränstrakter, som icke från ryskt håll
får vapen och ammunition på de mest tillmötesgående villkor. Och
ett växande antal av karriärlystna unga män ur inre Asiens
folkstammar utbildas i Sovjets krigsskolor. Hela denna verksamhet kan lika
väl benämnas krigsförberedelser som revolutionär propaganda. Men
det är en krigsförberedelse av ny, vådlig och virtutseende art, vilken
måhända skall visa sig utgöra en faktor av största betydelse som
förebud till ett helt nytt och aktivt skede i Asiens historia.
Den nyligen avlidne lord Gurzon, sedan fyrtio år Rysslands mest
konsekvente fiende, fick ännu våren 1923 ett tillfälle att driva de ryska
anfallslinjerna i Asien tillbaka. Detta skedde genom den brittiska
regeringens bekanta ultimatum-not till Moskva-regeringen i fråga om
propagandan i Asien. Gurzon vann den gången allt vad han begärde
— på papperet. Men frånsett denna ansats, som rätt mycket
liknade ett slag i luften, är England alltsedan slutet av 1918 på reträtt
i Asien. Då stodo brittiska trupper på Kaspiska Havets bägge sidor;
Persien och Mosul voro ockuperade; tvenne små kaukasiska
republiker stodo under brittiskt inflytande; och i Sibirien samt över Ural
rådde en »vit» rysk regering under allierad kontroll.
Och hurudan är den nuvarande situationen? Här möta oss i
sanning betydande förskjutningar, alla pekande i samma riktning. Den
vita sibiriska regeringen likviderades redan vid årsskiftet 1919—20,
Azerbeidjans självständighet tog ett brått slut i april 1920, och de
sista ansatserna till en georgisk frihetsrörelse kvävdes på våren 1924.
Sovjet-Ryssland närmade sig redan år 1920 Angora-regeringen, varefter
det nya Turkiets seger över Grekland satte en bom för det brittiska
inflytandet i trakterna söder om Svarta Havet. Visserligen har Turkiet
åter dragit sig tillbaka från de intimare sovjetförbindelserna, men
det anti-brittiska resultatet av den rysk-turkiska samverkan består.
Frontlinjen är även här flyttad en god bit mot söder. Persien
ställdes under faktiskt brittiskt protektorat genom en traktat av augusti
1919. Den ekonomiska kontrollen och framför allt oljefälten äro i
brittiska händer, men det ryska inflytandet är stort och växande. De
anti-brittiska oppositionspartierna stå i närmaste kontakt med Moskva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
